Hmm!?!?!
Måste skriva av mig allt nu....
Enda gången Simon är ledig hela dagarna är helger och då åker han till sina föräldrar och hjälper dem med massor av olika saker.Ännu en gång är hans höggravida kvinna satt i typ tredje hand. Det känns ju jätte bra att veta det att han prioriterar allt annat. Inatt har jag knappt sovit något alls så jag är sjukt trött nu. Han skiter ju i om jag äter eller inte så mycket bryr han sig. Hade behövt handlat massor utav saker känner jag men man ska ju ha pengar till det också. Jag mår inte bra alls av hur situationen är och funderar allvarligt på att bo hos mormor ett tag, där får jag ju hjälp och stöttning när jag har ont eller mår dåligt.
Saker som jag måste köpa som jag vet just nu:
Skötbord
Spjälsäng
Blöjor
Nappar
Amnings bh:ar
Tvättlappar
De sämsta förslaget jag någonsin fått fick jag igår. Simon tyckte att vi skulle sova i hans hus. Hans hus, jag som trodde att han inte bodde där utan bodde tillsammans med mig. Dessutom har hans granne blivit rånad natten till igår av två maskerade män. Då är det ju lämpligt att vara i de området, då har man ju verkligen tänkt efter före. Tror inte att han har fattat att jag är höggravid och mår dåligt redan som det är. Men bara hans granne har de bra så är allt frid och fröjd. Sen om jag blir skadad spelar nog ingen roll.
Jag älskar verkligen Simon annars hade jag inte stannat kvar men när han anser att jag ska ta risken att bli nerslagen mm då börjar jag ju att fundera lite smått....
Enda gången Simon är ledig hela dagarna är helger och då åker han till sina föräldrar och hjälper dem med massor av olika saker.Ännu en gång är hans höggravida kvinna satt i typ tredje hand. Det känns ju jätte bra att veta det att han prioriterar allt annat. Inatt har jag knappt sovit något alls så jag är sjukt trött nu. Han skiter ju i om jag äter eller inte så mycket bryr han sig. Hade behövt handlat massor utav saker känner jag men man ska ju ha pengar till det också. Jag mår inte bra alls av hur situationen är och funderar allvarligt på att bo hos mormor ett tag, där får jag ju hjälp och stöttning när jag har ont eller mår dåligt.
Saker som jag måste köpa som jag vet just nu:
Skötbord
Spjälsäng
Blöjor
Nappar
Amnings bh:ar
Tvättlappar
De sämsta förslaget jag någonsin fått fick jag igår. Simon tyckte att vi skulle sova i hans hus. Hans hus, jag som trodde att han inte bodde där utan bodde tillsammans med mig. Dessutom har hans granne blivit rånad natten till igår av två maskerade män. Då är det ju lämpligt att vara i de området, då har man ju verkligen tänkt efter före. Tror inte att han har fattat att jag är höggravid och mår dåligt redan som det är. Men bara hans granne har de bra så är allt frid och fröjd. Sen om jag blir skadad spelar nog ingen roll.
Jag älskar verkligen Simon annars hade jag inte stannat kvar men när han anser att jag ska ta risken att bli nerslagen mm då börjar jag ju att fundera lite smått....
jaha
Gissa om jag blev förvånad igår. Simon prioriterar sin mamma,pappa,syster och granne framför mig. Jag satt ensam i min lägenhet i ca 2 timmar och väntade. Jag blir så irriterad över att jag inte är värd något i hans ögon. Vet inte om jag skrev det häröm dagen men Simon har hållt på att skriva med andra tjejer via olika sajter och erbjudit dessa tjejer sex. Han påstår att han mådde dåligt i höstas när jag konfronterade honom och frågade varför de stod att han var singel. Då frågade jag vad de var han mådde dåligt över och han svarar att han kände att han knappt hade tjej då. Hur kan han ens med att göra såhär? betyder varken jag, Love eller bebisen som vi väntar något i hans ögon? Han säger dessutom att han inte ska göra om det igen men kan jag lita på det?
Jag har blivit sämre igen. Har ont i halsen och det gör asont i lungorna när jag andas så det blir nog till att börja ta det lugnare. Jag vet ju att jag måste städa i lägenheten,skura tvätta mm om det ska bli gjort.
Jag har blivit sämre igen. Har ont i halsen och det gör asont i lungorna när jag andas så det blir nog till att börja ta det lugnare. Jag vet ju att jag måste städa i lägenheten,skura tvätta mm om det ska bli gjort.
Bevisat...
Nu är det bevisat, det finns fan folk till allt. Fy fan ta vissa idioter alltså, ska man inte ens kunna va säker i sitt eget hem? Har inte folk lite innanför pannbenet? Jag kommer inte att våga öppna ytterdörren utan att veta vem det är som står där ute igen, vart fan är världen påväg? Det ni gjort bevisar ju hur jävla patetiska ni är ge er inte på äldre människor.
Blev riktigt förvånad när jag kollade på nyheterna häromdagen. Det va nämligen en 62 åring med rullator som blev utsatt för ett rånförsök. Ett rånförsök som slutade med att gärningsmännen, efter förvarning av 62 åringen, slog dem blödande. Haha dem som gjorde detta fick sig nog en rejäl chock eftersom det inte är det man förväntar sig av en 62 åring med rullator.
Sitter ensam hemma i lägenheten och väntar på att Simon ska komma hem. Jag har världens värk i nedredelen av magen och ut i ryggen, det kan vara förvärkar som jag har men jag vet inte. När jag väntade Love så satte ju allt igång när vattnet gått helt utan minsta förvarning. Får väl hoppas att det är det så att det inte är något fel. Jag har ju haft några småblödningar. Inte långt kvar tills det är dags för de lilla livet att komma ut.
Love är hos min mormor och Oscar. Lyssnar på musik och försöker att slappna avlite grann.
Blev riktigt förvånad när jag kollade på nyheterna häromdagen. Det va nämligen en 62 åring med rullator som blev utsatt för ett rånförsök. Ett rånförsök som slutade med att gärningsmännen, efter förvarning av 62 åringen, slog dem blödande. Haha dem som gjorde detta fick sig nog en rejäl chock eftersom det inte är det man förväntar sig av en 62 åring med rullator.
Sitter ensam hemma i lägenheten och väntar på att Simon ska komma hem. Jag har världens värk i nedredelen av magen och ut i ryggen, det kan vara förvärkar som jag har men jag vet inte. När jag väntade Love så satte ju allt igång när vattnet gått helt utan minsta förvarning. Får väl hoppas att det är det så att det inte är något fel. Jag har ju haft några småblödningar. Inte långt kvar tills det är dags för de lilla livet att komma ut.
Love är hos min mormor och Oscar. Lyssnar på musik och försöker att slappna avlite grann.
Jaha!
Sitter på skolan efter en lärorik dag på praktiken. Dagen på praktiken har varit underbart bra. Nya utmaningar hela tiden, vilket jag absolut inte har något emot. Ingenting är ju omöjligt, bara mer eller mindre svårt.
Nu är det bara 34 dagar kvar tills beräknad födelse. Det börjar änna kännas i beckenbenet nu. Det gör djävulskt ont nu ska folk veta. Jag sover inte så bra om nätterna längre. Vaknar minst 5 gånger varje natt av att jag har en sådan jävla värk. Jag har blivit beroende av citron! Men något jag avskyr är tvn.
Seg dag idag
Sitter i skolan och väntar på att lektionen ska börja. Dagen började hyfsat bra med en puss från den man älskar över allt annat (Love),som ville se på pim och pom på tvn.
Simon och jag är inte direkt sams ännu men det är ju svårt att ta allt via en telefon hela tiden. Det blir lätt missförstånd om man inte pratar öga mot öga.
Jahaja!!
Fy fan för en del alltså, dem ljuger så att dem tror sig själva. Är trött på alla lögner nu! Du tycker att det är konstigt att jag klagar på dig för att du är medlem på en massa hemsidor och söker sexkontakt? Jag trodde att vi va tillsammans och jag vet exakt vad du har skrivit till andra tjejer. Jag är less på detta nu ska du veta. Du borde tänka dig för lite mer än vad du gör. Många tycker att jag vart dum som tog dig tillbaka från början men jag ville ge det en sista chans fjärde gången gillt brukar man ju säga. Inte i detta fallet kan de inte vara så iallafall.Ingenting blir bättre
Du säger att du är på konferens med ditt jobb, men kan jag lita på det? Du har gjort mig väldigt osäker. Hade jag inte väntat barn tillsammans med dig hade du vart pasé för länge sedan. Men jag anser att jag borde ge dig en chans att bättra dig. Jag anser att du borde söka hjälp nu så att jag kan få lugn och ro i själen.
Ska till min barnmorska på måndag och då ska jag be henne att få prata med en psykolog för både min och barnens skull. Har ju bara 38 dagar kvar till beräknad födsel och jag vet redan nu att jag grävt ner mig för länge redan nu och blundat för alla problem jag och Simon har i vårat förhållande. Love förtjänar inte att jag går och oroar mig över hur allt kommer att bli. Jag håller så jävla mycket inom mig att jag anser att jag måste få prata ut om allt som händer. Allt kan jag inte skriva här på min blogg för att det är för personliga och inte ens mina närmaste vet vad det är. Jag är trött på att psykas ner hela tiden, jag vet nämligen att jag är värd så mycket mer än att behöva må dåligt hela dagarna. Skolan blir mycket lidande utav detta.
Vissa dagar så känner jag mig totalt jävla värdelös och den senaste veckan (v7) har det funnits 5 sådana dagar av 7 jag håller helt enkelt på att bli deprimerad nu eller är jag redan det? a jag vet inte riktigt. Det enda jag vill nu är att vara med Love hela dagarna och skita i skolan men de går inte för jag måste ha en utbildning för att kunna försörja hela familjen. Det är ju min uppgift att försörja alla fyra sen.
Du säger att du är på konferens med ditt jobb, men kan jag lita på det? Du har gjort mig väldigt osäker. Hade jag inte väntat barn tillsammans med dig hade du vart pasé för länge sedan. Men jag anser att jag borde ge dig en chans att bättra dig. Jag anser att du borde söka hjälp nu så att jag kan få lugn och ro i själen.
Ska till min barnmorska på måndag och då ska jag be henne att få prata med en psykolog för både min och barnens skull. Har ju bara 38 dagar kvar till beräknad födsel och jag vet redan nu att jag grävt ner mig för länge redan nu och blundat för alla problem jag och Simon har i vårat förhållande. Love förtjänar inte att jag går och oroar mig över hur allt kommer att bli. Jag håller så jävla mycket inom mig att jag anser att jag måste få prata ut om allt som händer. Allt kan jag inte skriva här på min blogg för att det är för personliga och inte ens mina närmaste vet vad det är. Jag är trött på att psykas ner hela tiden, jag vet nämligen att jag är värd så mycket mer än att behöva må dåligt hela dagarna. Skolan blir mycket lidande utav detta.
Vissa dagar så känner jag mig totalt jävla värdelös och den senaste veckan (v7) har det funnits 5 sådana dagar av 7 jag håller helt enkelt på att bli deprimerad nu eller är jag redan det? a jag vet inte riktigt. Det enda jag vill nu är att vara med Love hela dagarna och skita i skolan men de går inte för jag måste ha en utbildning för att kunna försörja hela familjen. Det är ju min uppgift att försörja alla fyra sen.
Tisdagen den 22 februari 2011
Sitter hemma hos mormor och kollar på medans Love ritar fina bilder. Han älskar verkligen att rita teckningar till mig. Det är härligt att bara vara med Love ensam en hel vardag då vi i vanliga fall aldrig är det eftersom jag är i skolan i vanliga fall. Men idag har vi en så kallad resursdag och får jobba hemifrån.
Simon har åkt till göteborg på konferens med jobbet idag och kommer inte att vara hemma förens imorgon runt 4 på eftermiddagen. Det känns inte bra att han åkt dit om jag ska vara helt ärlig, detta eftersom jag inte riktigt litar till 100 på honom av vissa orsaker. Känns som att han inte är helt ärlig angående vår relation heller då jag vet att han startat upp hemsidor i november 2010 där han uppger sig för att vara singel. Det känns som att man aldrig kan få lov att vara glad. Han har inte sagt att han flyttat till mig till sina föräldrar, han verkar tro att jag kommer ändra mig och flytta dit iallafall men där har han helt fel. Aldrig att jag flyttar så att jag bor granne med hans föräldrar. Man vill ju ha lite frihet också vilket jag inte lär få om jag bor där. Love kommer inte kunna bo där heller utan att dem klagar på honom då han snart är tre år och inte pratar. De är ju inte konstigt att jag känner mig osäker i min föräldrar roll när man jämt får höra hur jävla kass man är.
Jag vet ju redan nu att Love kommer att glömmas bort av dessa människor när hans syskon fötts. Jag vet att jag kommer att behöva lägga mest tid hos Love för att han inte ska komma ikläm och bli bortglömd, han har ju faktiskt inte bett om att bli född och förtjänar därmed det bästa.
Angående vårt förhållande vet jag inte hur det kommer att bli. Han anser ju att jag ska betala allt själv så att han får mer pengar att använda till annat. Jag är ganska trött på det nu, då jag anser att om man bor ihop så delar man på kostnaderna som blir varje månad. Men han vill ju hellre skaffa en fyrhjuling för närmare 50 tusen kronor än att lägga pengar på hushållet. Känns som att detta inte kommer att fungera länge till. Jag vet att jag borde vara mer hård emot honom än vad jag redan är annars kommer inte jag att orka längre. Jag vet ju inte ens om han är trogen emot mig längre.
Jag vet att två barn är jobbigt att ta hand om själv då man måste ha stenkoll på vad dem gör 24 timmar om dygnet. Men om Simon inte bättrar sig och det ganska snart så tar jag barnen och lämnar honom. Jag måste ju veta hur han har tänkt sig. Antingen är han singel eller också är han det inte. Jag trodde ju inte att han va singel eftersom vi är förlovade och väntar barn men de va ju jag det.
Simon har åkt till göteborg på konferens med jobbet idag och kommer inte att vara hemma förens imorgon runt 4 på eftermiddagen. Det känns inte bra att han åkt dit om jag ska vara helt ärlig, detta eftersom jag inte riktigt litar till 100 på honom av vissa orsaker. Känns som att han inte är helt ärlig angående vår relation heller då jag vet att han startat upp hemsidor i november 2010 där han uppger sig för att vara singel. Det känns som att man aldrig kan få lov att vara glad. Han har inte sagt att han flyttat till mig till sina föräldrar, han verkar tro att jag kommer ändra mig och flytta dit iallafall men där har han helt fel. Aldrig att jag flyttar så att jag bor granne med hans föräldrar. Man vill ju ha lite frihet också vilket jag inte lär få om jag bor där. Love kommer inte kunna bo där heller utan att dem klagar på honom då han snart är tre år och inte pratar. De är ju inte konstigt att jag känner mig osäker i min föräldrar roll när man jämt får höra hur jävla kass man är.
Jag vet ju redan nu att Love kommer att glömmas bort av dessa människor när hans syskon fötts. Jag vet att jag kommer att behöva lägga mest tid hos Love för att han inte ska komma ikläm och bli bortglömd, han har ju faktiskt inte bett om att bli född och förtjänar därmed det bästa.
Angående vårt förhållande vet jag inte hur det kommer att bli. Han anser ju att jag ska betala allt själv så att han får mer pengar att använda till annat. Jag är ganska trött på det nu, då jag anser att om man bor ihop så delar man på kostnaderna som blir varje månad. Men han vill ju hellre skaffa en fyrhjuling för närmare 50 tusen kronor än att lägga pengar på hushållet. Känns som att detta inte kommer att fungera länge till. Jag vet att jag borde vara mer hård emot honom än vad jag redan är annars kommer inte jag att orka längre. Jag vet ju inte ens om han är trogen emot mig längre.
Jag vet att två barn är jobbigt att ta hand om själv då man måste ha stenkoll på vad dem gör 24 timmar om dygnet. Men om Simon inte bättrar sig och det ganska snart så tar jag barnen och lämnar honom. Jag måste ju veta hur han har tänkt sig. Antingen är han singel eller också är han det inte. Jag trodde ju inte att han va singel eftersom vi är förlovade och väntar barn men de va ju jag det.
Trött!!
Sitter här och är trött och har ont. Sportlovs veckan har börjat men det är ändå så mycket som man måste göra.
Var hos barnmorskan igår på kontroll, hon sa att barnet växte som de skulle och att hon nu inte trodde att det skulle bli ett stort barn, men jag tar inte ut det i förväg. Love var ju stor, hela 55cm lång och 4440 gram tung. Jag tog upp det med smärtorna igen men hon visste inget som det kunde vara då prover och undersökningar visar att allt är bra. Det enda som hon kunde tänka sig att de kunde vara va att de är kraftiga förvärkar som jag har. Menn det tvivlar jag på eftersom det hållt på sen innan nyår. Barnet har nu lagt sig tillrätta så nu är det bara och vänta och se vad som sker.
Mitt förhållande med Simon svackar ganska mycket. Ibland känns de som att han älskar mig medans de ibland känns som att jag bara är ivägen för honom. Vi tjafsar ganska mycket om småsaker som jag tycker är jobbiga (Dock ej inför Love). Jag känner mig ofta värdelös i hans ögon. Jag vet att jag har hormonförändringar och så men det är så mycket som har hänt nu det senaste i vårat förhållande som får mig att må fruktansvärt dåligt, känns som man gått in i en depression och framkallat någon form av ätstörning, vilket inte känns speciellt bra. Jag ser ju till att Love äter men om jag äter eller inte reflekterar jag inte så mycket över. Det har hänt att jag glömt att äta på en hel dag. Barnet tar ju näringen de behöver och de som är kvar tar min kropp upp. Jag äter enbart när jag är hungrig tyvärr. Allt som händer runt omkring spelar stor roll för om jag kan äta eller inte. Just nu är det extra jobbigt att äta eftersom jag jämför mig med andra tjejer som Simon pratar med, jag känner mig så ful och äcklig då vilket jag vet innerst inne att jag inte är. Jag är 170cm lång och väger 78kg, gravid i vecka 34 har bara gått upp 6kg under graviditeten eller har jag gått ner men upp på samma gång?? Ska bli kul att få veta hur mycket jag väger när det är dags. Jag har ju fostervatten så de räcker och om jag bara har gått upp 6kg måste ju barnet vara väldigt litet . När jag väntade Love hade jag i samma vecka (v.34) gått upp drygt 10kg. Han vägde ju 4440 gram. Huvudsaken när ett barnet födds är inte hur stort/litet, fult/gulligt barnet är utan att det är välskapt och mår bra.
Var hos barnmorskan igår på kontroll, hon sa att barnet växte som de skulle och att hon nu inte trodde att det skulle bli ett stort barn, men jag tar inte ut det i förväg. Love var ju stor, hela 55cm lång och 4440 gram tung. Jag tog upp det med smärtorna igen men hon visste inget som det kunde vara då prover och undersökningar visar att allt är bra. Det enda som hon kunde tänka sig att de kunde vara va att de är kraftiga förvärkar som jag har. Menn det tvivlar jag på eftersom det hållt på sen innan nyår. Barnet har nu lagt sig tillrätta så nu är det bara och vänta och se vad som sker.
Mitt förhållande med Simon svackar ganska mycket. Ibland känns de som att han älskar mig medans de ibland känns som att jag bara är ivägen för honom. Vi tjafsar ganska mycket om småsaker som jag tycker är jobbiga (Dock ej inför Love). Jag känner mig ofta värdelös i hans ögon. Jag vet att jag har hormonförändringar och så men det är så mycket som har hänt nu det senaste i vårat förhållande som får mig att må fruktansvärt dåligt, känns som man gått in i en depression och framkallat någon form av ätstörning, vilket inte känns speciellt bra. Jag ser ju till att Love äter men om jag äter eller inte reflekterar jag inte så mycket över. Det har hänt att jag glömt att äta på en hel dag. Barnet tar ju näringen de behöver och de som är kvar tar min kropp upp. Jag äter enbart när jag är hungrig tyvärr. Allt som händer runt omkring spelar stor roll för om jag kan äta eller inte. Just nu är det extra jobbigt att äta eftersom jag jämför mig med andra tjejer som Simon pratar med, jag känner mig så ful och äcklig då vilket jag vet innerst inne att jag inte är. Jag är 170cm lång och väger 78kg, gravid i vecka 34 har bara gått upp 6kg under graviditeten eller har jag gått ner men upp på samma gång?? Ska bli kul att få veta hur mycket jag väger när det är dags. Jag har ju fostervatten så de räcker och om jag bara har gått upp 6kg måste ju barnet vara väldigt litet . När jag väntade Love hade jag i samma vecka (v.34) gått upp drygt 10kg. Han vägde ju 4440 gram. Huvudsaken när ett barnet födds är inte hur stort/litet, fult/gulligt barnet är utan att det är välskapt och mår bra.
Hmm...
Undrar hur detta kommer att sluta. Ställde krav på Simon igår, att han fick helgen på sig att bevisa att det är mig som han vill ha och ingen annan annars mister han mig. Han säger ju att han inte vill förlora mig och att han älskar mig över allt annat. Men de finns en del saker som gör att jag inte riktigt tror honom. Nu är det säkert många som tänker, gud va dum hon är som tänker som jag gör men jag orkar inte hålla allt som hänt inom mig längre för de drabbar ju både mig och love och de ofödda barnet. Måste påpeka att inget är i ordning inför barnet mer än kläderna så jag har lite små panik nu de är ju drygt en månad kvar tills barnet är beräknat vilket innebär att h*n kan komma när som helst. Men man får väl ta en dag i taget. Igår hade jag gäster hemma hos oss eller mig eller hur det nu är. Blir så trött på att inte veta hur det blir, kommer jag att bli ensam eller tar Simon tag i sig och flyttar till oss/mig på heltid? Kommer jag ha någon som kan köra när vattnet gått? Eller kommer jag att behöva föda hemma? Tankarna bara snurrar runt i huvudet men jag finner inga svar...
Helvete!
Har inte hunnit blogga på ett tag nu vilket beror på att jag inte haft ork och tid till det. Jag är så jävla trött på att folk lovar saker men inte håller det sen, Att folk pratar skit om mig och tror dem vet hur allt ska vara. Är de så svårt att låta mig ha mitt liv ifred? Dessa människor har nämligen ingen aning om vad jag gått igenom under min uppväxt! Visst folk kan väl få snacka skit och säga vad dem tror men jag tänker inte sitta och ljuga om att jag inte tar åt mig längre. För det gör jag ju för vem tar inte åt sig kritik?
Jag är inne i vecka 33 nu vilket känns jätte skönt. Är inte de minsta nervös inför förlossningen men däremot funderar jag på hur mitt liv kommer att se ut sen. Ingen sömn, de kan man ju inte begära av en bebis och jag kan inte tänka mig att detta barn blir som Love va. Ne nu ska jag se om jag får i mig någon mat ha det gott <3
söndag 6 februari 2011
Helgen har varit bra. Lillasyster har varit här och är här ännu. Hon är sååå söt när hon sover <3
Simon är på 10års kalas och Love är hos sin oldemor.
Ibland blir jag knäpp på att alla andra kommer i första hand i dina ögon. Visst de va din syster jag prata om men skillnaden mellan att ha brottom att få ett glas juice och brottom att ha hjälp för att man har ont för att man är gravid är oerhört stor. Hoppas att du förstod varför jag blev sur på dig tidigare idag. De vore ju dessutom kul om du prioriterade mig lika mycket som du prioriterar din släkt. Det finns mycket som vi måste prata om, förhoppningsvis så förstår du mig bättre då. Jag vet nämligen att du döljer något för mig och det märks. För varför skulle du annars inte vilja flytta ihop om de inte blir hos dig vi bor. Jag vet att jag har en två och du har ett hus på tre rum och kök men jag kan inte bo granne med dina föräldrar, jag skulle inte klara det och du vet varför. Jag kommer snart inte orka ha det så här. Jag får ju inte ens ha ont nu när jag är gravid i v.33 hur blir det sen då? ska jag inte få va trött om barnen är vakna halva natten? Hur har du tänkt dig igentligen? om folk frågar hur de går med graviditeten svarar du ju bara att det är bra, men det är långt ifrån bra ska du veta! I över tre timmar har jag haft rejält ont nu och du har inte ens försökt fråga míg hur jag mår! Det är inte kul att jämt behöva vara ledsen på dig och att vi ska bråka om allt hela tiden. Jag är rejält trött på det nu och ger snart upp. Jag tänker inte be dig en enda gång till att massera mig, flytta ihop med mig för de verkar ju som att du bara tycker att det är för mycket begärt! Att jag har ont det rör väl inte dig för de är ju bara mitt eget fel att jag är stor som en elefant och inte orkar äta. Medans du sitter och diskuterar vår graviditet med din släkt.
De flesta killar som har en havande kvinna brukar inte klaga på att ställa upp för henne när det känns som svårast men jag får ställa upp på mig själv hela tiden. Bita ihop och försöka äta något och klara av en vanlig dag på skolan är svårare än vad det ser ut. Under denna graviditet har allt kännts helt skit. Jag har gått upp ca 6kg sen i maj-juni någon gång och jag har ont konstant men jag är så jävla dum att jag om någon frågar mig hur det är svarar att det är bra. Jag kanske borde säga som det är istället men de tror jag inte att någon orkar lyssna på helt ärligt talat. På KSS sa dem ju att allt var bra men de kan det inte vara för att gå upp ca6 kg och ha ont, ligga över kurvan de kan väl ändå inte vara rätt? Kanske är början på en ätstörning under graviditeten??
Ang. barnet så känner jag att det var rätt beslut jag tog i somras även om det var lite små jobbigt. Ångrar verkligen inte mitt val om ni tror det. Love och barnet i magen betyder allt för mig, dem är ju en del av mitt liv. Har inte något på rätt plats just nu hemma allt är en enda stor röra. Simon vill inte bo i lägenheten och de är fortfarande en hel del som behöver inhandlas innan barnet kommer så att det blir så bra som möjligt för bebisen och Love men det finns något som stretar emot hela tiden vilket gör att allt försenas hela tiden.
Simon är på 10års kalas och Love är hos sin oldemor.
Ibland blir jag knäpp på att alla andra kommer i första hand i dina ögon. Visst de va din syster jag prata om men skillnaden mellan att ha brottom att få ett glas juice och brottom att ha hjälp för att man har ont för att man är gravid är oerhört stor. Hoppas att du förstod varför jag blev sur på dig tidigare idag. De vore ju dessutom kul om du prioriterade mig lika mycket som du prioriterar din släkt. Det finns mycket som vi måste prata om, förhoppningsvis så förstår du mig bättre då. Jag vet nämligen att du döljer något för mig och det märks. För varför skulle du annars inte vilja flytta ihop om de inte blir hos dig vi bor. Jag vet att jag har en två och du har ett hus på tre rum och kök men jag kan inte bo granne med dina föräldrar, jag skulle inte klara det och du vet varför. Jag kommer snart inte orka ha det så här. Jag får ju inte ens ha ont nu när jag är gravid i v.33 hur blir det sen då? ska jag inte få va trött om barnen är vakna halva natten? Hur har du tänkt dig igentligen? om folk frågar hur de går med graviditeten svarar du ju bara att det är bra, men det är långt ifrån bra ska du veta! I över tre timmar har jag haft rejält ont nu och du har inte ens försökt fråga míg hur jag mår! Det är inte kul att jämt behöva vara ledsen på dig och att vi ska bråka om allt hela tiden. Jag är rejält trött på det nu och ger snart upp. Jag tänker inte be dig en enda gång till att massera mig, flytta ihop med mig för de verkar ju som att du bara tycker att det är för mycket begärt! Att jag har ont det rör väl inte dig för de är ju bara mitt eget fel att jag är stor som en elefant och inte orkar äta. Medans du sitter och diskuterar vår graviditet med din släkt.
De flesta killar som har en havande kvinna brukar inte klaga på att ställa upp för henne när det känns som svårast men jag får ställa upp på mig själv hela tiden. Bita ihop och försöka äta något och klara av en vanlig dag på skolan är svårare än vad det ser ut. Under denna graviditet har allt kännts helt skit. Jag har gått upp ca 6kg sen i maj-juni någon gång och jag har ont konstant men jag är så jävla dum att jag om någon frågar mig hur det är svarar att det är bra. Jag kanske borde säga som det är istället men de tror jag inte att någon orkar lyssna på helt ärligt talat. På KSS sa dem ju att allt var bra men de kan det inte vara för att gå upp ca6 kg och ha ont, ligga över kurvan de kan väl ändå inte vara rätt? Kanske är början på en ätstörning under graviditeten??
Ang. barnet så känner jag att det var rätt beslut jag tog i somras även om det var lite små jobbigt. Ångrar verkligen inte mitt val om ni tror det. Love och barnet i magen betyder allt för mig, dem är ju en del av mitt liv. Har inte något på rätt plats just nu hemma allt är en enda stor röra. Simon vill inte bo i lägenheten och de är fortfarande en hel del som behöver inhandlas innan barnet kommer så att det blir så bra som möjligt för bebisen och Love men det finns något som stretar emot hela tiden vilket gör att allt försenas hela tiden.
5 februari 2011
Hej nu va det ett tag sedan som jag skrev här. Detta beror på att jag har haft massor att göra och varit jätte förkyld.
Veckan har varit hyfsat bra. Måndag var det första gången för iår som vi hade föreningsträff. Det var underbart att veta att man är behövd av så många andra än sina familjemedlemmar. Det känns så bra när barnen på skolbussen vet vad man heter och faktiskt vågar prata med mig som är runt 10 år äldre. Dem pratar ju verkligen om allt och man kan ju inte dissa dem yngre. Tisdag och onsdag hände inte speciellt mycket och på torsdagen hade vi i föreningsstyrelsen styrelsemöte från 18 tills någon gång runt 24. Fredagen var mycket lugn och fin.
Idag blir det att hämta syrran vid tåget vid 14.20 och så ska vi bowla.
Veckan har varit hyfsat bra. Måndag var det första gången för iår som vi hade föreningsträff. Det var underbart att veta att man är behövd av så många andra än sina familjemedlemmar. Det känns så bra när barnen på skolbussen vet vad man heter och faktiskt vågar prata med mig som är runt 10 år äldre. Dem pratar ju verkligen om allt och man kan ju inte dissa dem yngre. Tisdag och onsdag hände inte speciellt mycket och på torsdagen hade vi i föreningsstyrelsen styrelsemöte från 18 tills någon gång runt 24. Fredagen var mycket lugn och fin.
Idag blir det att hämta syrran vid tåget vid 14.20 och så ska vi bowla.
