Det kunde vara bättre!!
Nu är det ett bra tag sedan som jag skrev här. Har haft fullt upp kan man säga. Jag har tagit hand om mina två underbara barn och dessutom har mitt och Simons förhållande inte varit så bra. Vi har bråkat om minsta lilla de sista. Jag anser att han kan ta hand om Hugo när han är hemma så att jag får lite avlastning. Det har fungerat sådär.
Som jag tidigare skrev så går inte jag och Simons föräldrar br ihop. Dem lyssnar inte på vad jag tycker och uttryckte sig att om Hugo skrek skulle jag ta honom. Men hallå Hugo har faktiskt en pappa också som kan få ta hand om honom. Ett barn som skriker behöver inte alltid äta och speciellt inte när de nyss har ätit. Jag blir så fruktansvärt besviken på att dem gör som dem gör.
Igår var jag tvungen att skälla på Simon för att han inte heller lyssnade på mig. De sista jag sa innan vi åkte till hans föräldrar var att han måste säga till att jag inte vill ha dem uppe på Hugo hela tiden. Jag vågar inte säga ifrån till dem. Det tog han inte hänsyn till och när hans lillasyster stod vid mig säger han, du Ronja hon säger till om hon inte vill att du ska vara i närheten. Så mycket lyssnade han på mig. Sen visade det sig att både Simons pappa och lillasyster va förkylda. Hur jävla svårt kan det vara att säga det innan vi åkte dit? Om dem hade gjort det hade jag inte åt dit med Hugo. Dem verkar inte bry sig om Hugo blir sjuk. Sist kom dem hem till oss och hade magsjuka och då va Hugo bara några dagar. Nu va det förkylning, vad kommer härnäst? Bryr man sig om sitt barnbarn om man måste vara så nyfiken att man riskerar barnets hälsa?
Visst finns det bra saker som jag vill dela med mig av. Love visar ingen som helst svartsjuka mot Hugo utan visar hitills bara massa kärlek. Love går nämligen fram till Hugos vagn och klappar på huvudet och säger: Hej bebi <3 åh mina små grabbbar är underbara<3 Hugo växer som han ska och mår hitills bra. Love har den senaste månaden utvecklats i talförmågan. Men vi ska ändå till en audionom tror jag det hette för att kolla upp varför han inte pratar så mycket. Han är ju 3år nu. Han tecknar ju en hel del och vi närmast förstår ju honom. Love ska eventuellt börja på dagis i höst men det beror på vad läkaren säger i sommar.
Innan jag blev gravid för andra gången vägde jag 72kg och nu väger jag 69.7kg och jag vill upp till 72kg igen. När jag var på skolan sist så sa många att det inte syns på mig att jag fått barn. En klasskompis sa att jag såg slim ut hehe de är lite kul att höra sånt även om jag gärna går upp till 72 kg. Jag har fått ont i nedre delen av magen och magen svullnar upp när jag äter minsta lilla. Det spelar ingen roll vad det är som jag äter. Vet en sak iallafall, jag ska inte börja träna nu. Skulle springa med brorsan och Simon förut men jag fick kramper i magen redan efter ca 1 km alltså är jag väldigt otränad så promenader varje dag vore guldvärt.
Jag ÄLSKAR mina barn Love och Hugo över ALLT annat<3
Som jag tidigare skrev så går inte jag och Simons föräldrar br ihop. Dem lyssnar inte på vad jag tycker och uttryckte sig att om Hugo skrek skulle jag ta honom. Men hallå Hugo har faktiskt en pappa också som kan få ta hand om honom. Ett barn som skriker behöver inte alltid äta och speciellt inte när de nyss har ätit. Jag blir så fruktansvärt besviken på att dem gör som dem gör.
Igår var jag tvungen att skälla på Simon för att han inte heller lyssnade på mig. De sista jag sa innan vi åkte till hans föräldrar var att han måste säga till att jag inte vill ha dem uppe på Hugo hela tiden. Jag vågar inte säga ifrån till dem. Det tog han inte hänsyn till och när hans lillasyster stod vid mig säger han, du Ronja hon säger till om hon inte vill att du ska vara i närheten. Så mycket lyssnade han på mig. Sen visade det sig att både Simons pappa och lillasyster va förkylda. Hur jävla svårt kan det vara att säga det innan vi åkte dit? Om dem hade gjort det hade jag inte åt dit med Hugo. Dem verkar inte bry sig om Hugo blir sjuk. Sist kom dem hem till oss och hade magsjuka och då va Hugo bara några dagar. Nu va det förkylning, vad kommer härnäst? Bryr man sig om sitt barnbarn om man måste vara så nyfiken att man riskerar barnets hälsa?
Visst finns det bra saker som jag vill dela med mig av. Love visar ingen som helst svartsjuka mot Hugo utan visar hitills bara massa kärlek. Love går nämligen fram till Hugos vagn och klappar på huvudet och säger: Hej bebi <3 åh mina små grabbbar är underbara<3 Hugo växer som han ska och mår hitills bra. Love har den senaste månaden utvecklats i talförmågan. Men vi ska ändå till en audionom tror jag det hette för att kolla upp varför han inte pratar så mycket. Han är ju 3år nu. Han tecknar ju en hel del och vi närmast förstår ju honom. Love ska eventuellt börja på dagis i höst men det beror på vad läkaren säger i sommar.
Innan jag blev gravid för andra gången vägde jag 72kg och nu väger jag 69.7kg och jag vill upp till 72kg igen. När jag var på skolan sist så sa många att det inte syns på mig att jag fått barn. En klasskompis sa att jag såg slim ut hehe de är lite kul att höra sånt även om jag gärna går upp till 72 kg. Jag har fått ont i nedre delen av magen och magen svullnar upp när jag äter minsta lilla. Det spelar ingen roll vad det är som jag äter. Vet en sak iallafall, jag ska inte börja träna nu. Skulle springa med brorsan och Simon förut men jag fick kramper i magen redan efter ca 1 km alltså är jag väldigt otränad så promenader varje dag vore guldvärt.
Jag ÄLSKAR mina barn Love och Hugo över ALLT annat<3
Det kunde vara bättre!!
Nu är det ett bra tag sedan som jag skrev här. Har haft fullt upp kan man säga. Jag har tagit hand om mina två underbara barn och dessutom har mitt och Simons förhållande inte varit så bra. Vi har bråkat om minsta lilla de sista. Jag anser att han kan ta hand om Hugo när han är hemma så att jag får lite avlastning. Det har fungerat sådär.
Som jag tidigare skrev så går inte jag och Simons föräldrar br ihop. Dem lyssnar inte på vad jag tycker och uttryckte sig att om Hugo skrek skulle jag ta honom. Men hallå Hugo har faktiskt en pappa också som kan få ta hand om honom. Ett barn som skriker behöver inte alltid äta och speciellt inte när de nyss har ätit. Jag blir så fruktansvärt besviken på att dem gör som dem gör.
Igår var jag tvungen att skälla på Simon för att han inte heller lyssnade på mig. De sista jag sa innan vi åkte till hans föräldrar var att han måste säga till att jag inte vill ha dem uppe på Hugo hela tiden. Jag vågar inte säga ifrån till dem. Det tog han inte hänsyn till och när hans lillasyster stod vid mig säger han, du Ronja hon säger till om hon inte vill att du ska vara i närheten. Så mycket lyssnade han på mig. Sen visade det sig att både Simons pappa och lillasyster va förkylda. Hur jävla svårt kan det vara att säga det innan vi åkte dit? Om dem hade gjort det hade jag inte åt dit med Hugo. Dem verkar inte bry sig om Hugo blir sjuk. Sist kom dem hem till oss och hade magsjuka och då va Hugo bara några dagar. Nu va det förkylning, vad kommer härnäst? Bryr man sig om sitt barnbarn om man måste vara så nyfiken att man riskerar barnets hälsa?
Visst finns det bra saker som jag vill dela med mig av. Love visar ingen som helst svartsjuka mot Hugo utan visar hitills bara massa kärlek. Love går nämligen fram till Hugos vagn och klappar på huvudet och säger: Hej bebi <3 åh mina små grabbbar är underbara<3 Hugo växer som han ska och mår hitills bra. Love har den senaste månaden utvecklats i talförmågan. Men vi ska ändå till en audionom tror jag det hette för att kolla upp varför han inte pratar så mycket. Han är ju 3år nu. Han tecknar ju en hel del och vi närmast förstår ju honom. Love ska eventuellt börja på dagis i höst men det beror på vad läkaren säger i sommar.
Innan jag blev gravid för andra gången vägde jag 72kg och nu väger jag 69.7kg och jag vill upp till 72kg igen. När jag var på skolan sist så sa många att det inte syns på mig att jag fått barn. En klasskompis sa att jag såg slim ut hehe de är lite kul att höra sånt även om jag gärna går upp till 72 kg. Jag har fått ont i nedre delen av magen och magen svullnar upp när jag äter minsta lilla. Det spelar ingen roll vad det är som jag äter. Vet en sak iallafall, jag ska inte börja träna nu. Skulle springa med brorsan och Simon förut men jag fick kramper i magen redan efter ca 1 km alltså är jag väldigt otränad så promenader varje dag vore guldvärt.
Jag ÄLSKAR mina barn Love och Hugo över ALLT annat<3
Som jag tidigare skrev så går inte jag och Simons föräldrar br ihop. Dem lyssnar inte på vad jag tycker och uttryckte sig att om Hugo skrek skulle jag ta honom. Men hallå Hugo har faktiskt en pappa också som kan få ta hand om honom. Ett barn som skriker behöver inte alltid äta och speciellt inte när de nyss har ätit. Jag blir så fruktansvärt besviken på att dem gör som dem gör.
Igår var jag tvungen att skälla på Simon för att han inte heller lyssnade på mig. De sista jag sa innan vi åkte till hans föräldrar var att han måste säga till att jag inte vill ha dem uppe på Hugo hela tiden. Jag vågar inte säga ifrån till dem. Det tog han inte hänsyn till och när hans lillasyster stod vid mig säger han, du Ronja hon säger till om hon inte vill att du ska vara i närheten. Så mycket lyssnade han på mig. Sen visade det sig att både Simons pappa och lillasyster va förkylda. Hur jävla svårt kan det vara att säga det innan vi åkte dit? Om dem hade gjort det hade jag inte åt dit med Hugo. Dem verkar inte bry sig om Hugo blir sjuk. Sist kom dem hem till oss och hade magsjuka och då va Hugo bara några dagar. Nu va det förkylning, vad kommer härnäst? Bryr man sig om sitt barnbarn om man måste vara så nyfiken att man riskerar barnets hälsa?
Visst finns det bra saker som jag vill dela med mig av. Love visar ingen som helst svartsjuka mot Hugo utan visar hitills bara massa kärlek. Love går nämligen fram till Hugos vagn och klappar på huvudet och säger: Hej bebi <3 åh mina små grabbbar är underbara<3 Hugo växer som han ska och mår hitills bra. Love har den senaste månaden utvecklats i talförmågan. Men vi ska ändå till en audionom tror jag det hette för att kolla upp varför han inte pratar så mycket. Han är ju 3år nu. Han tecknar ju en hel del och vi närmast förstår ju honom. Love ska eventuellt börja på dagis i höst men det beror på vad läkaren säger i sommar.
Innan jag blev gravid för andra gången vägde jag 72kg och nu väger jag 69.7kg och jag vill upp till 72kg igen. När jag var på skolan sist så sa många att det inte syns på mig att jag fått barn. En klasskompis sa att jag såg slim ut hehe de är lite kul att höra sånt även om jag gärna går upp till 72 kg. Jag har fått ont i nedre delen av magen och magen svullnar upp när jag äter minsta lilla. Det spelar ingen roll vad det är som jag äter. Vet en sak iallafall, jag ska inte börja träna nu. Skulle springa med brorsan och Simon förut men jag fick kramper i magen redan efter ca 1 km alltså är jag väldigt otränad så promenader varje dag vore guldvärt.
Jag ÄLSKAR mina barn Love och Hugo över ALLT annat<3
