Den sista dagen iår!!
Dagen sammanfattas att jag fick sovmorgon till tio ungefär innan Love kom upp till mig och försökte skrämma mig med et böhhh:P När jag vaknade var jag inte hungrig så jag gick upp och grejade lite. Love och min mormorhade redan ätit frukost så jag väntade till middagen att äta. Efter maten så byggde jag en pappers traktor till Love som hhan tvingade mig att göra igår för leksakerna började ju bli lite slitna eller något vet inte va han tänkte men de va nog inte meningen att jag skulle veta det ;) Sen la jag mig på sängen igen för att vila. Love pussade magen alldeles nyss :P
Dessa jävla kramper i magen börjar bli lite jobbiga nu så om de inte är bättre på måndag får jag åka in till mvc och prata med min barnmorska och se vad hon tror att det kan var. Man börjar ju undra om det är något fel på barnet i magen eftersom det inte ger med sig så lätt. Det kanske kan vara graviditets diabetes som jag åkt på men de får vi inte hoppas på för det är inte bra. Men bara de inte är så att de lilla livet vill komma till världen redan nu för det ska vara exakt 3 månader kvar till beräknad födsel och jag vill ju känna mig redo inför förlossningen men för säkerhets skull kanske jag borde packa bb-väskan snart så att man är lite mer redo tills bebisen kommer. Jag måste hitta någon som kan följa med mig till förlossningen som är lugn och harmonisk, förra gången var ju min mamma med och hennes sambo/särbo och nu ska ju simon vara med men jag vill ha någon mer med mig som jag litar på till 100% och de finns ju några jag kan tänka mig men frågan är ju om dem vill/kan ställa upp.
Namn som är tänkta är Hugo/Alva <3
Nyårsafton 2010
31 december 2010
Då har snart ännu ett år gått. Detta året har varit otroligt lärorikt och spännande. Jag flyttade hemifrån till en egen lägenhet tillsammans med Love den 15 januari, vilket har varit mycket intressant, man har lärt sig att det kostar mer än vad man tror att bo utan föräldrar som betalar allt.Den 14 februari hade de gått ett år sedan jag och simon förlovade oss men i mars någon gång bröt vi vårat förhållande och gick skilda vägar kan man säga, men vi var ändå kompisar för det är viktigt att kunna prata även om man inte är ett par längre. Jag träffade andra killar under ett par månader men de va ju Simon som jag verkligen ville ha. Någon gång innan midsommar blev vi ett par igen och återupptog förlovningen och i början av augusti så började jag fundera över om jag va gravid eftersom mensen inte kom som den borde ha gjort så jag gjorde ett test som visade positivt men jag kännde mig ändå osäker så jag gjorde ett till test som också visade sig var positivt men gav mig inte som jag berättat i tidigare inlägg, så vi köpte ett lite dyrare test för de kan väl inte ljuga? haha och även detta testet visade att jag var gravid.Skolan började igen och ja började tredje och sista året på barn och fritids programmet, jag höll tyst om graviditeten för alla till en början. Men när de började synas så gick det ju inte att förneka det och då hade klassen redan börjat spekulera i om jag var gravid eller bara blivit tjock.Det irriterade mig att ingen fråga så mycket att jag istortsett skällde ut vissa i klassen, antar att de va hormonerna men man ska aldrig skylla på det även om man är gravid. (Så ja skriver förlåt till dem som fick den mesta skiten, ni ska inte behöva ta åt er av mina "utbrott". Inerst inne så vet ni nog att jag tycker mycket bra om er allihop.) Den 1 november var det dags för ultraljud och givetvis var jag nervös, nästan mer än när jag väntade Love. Men allt såg jätte bra ut och undersköterskan visade oss runt inne i magen på mig. Hon visade även på en stillbild vilket kön bebisen hade men jag och hon såg nog olika tror jag men jag litar ju på vad hon såg mer iallafall för hon är ju utbildad. Nu i december så har skolan rullat på och jag har jobbat ikapp med de som jag hamnat efter med, allt förutom historia A men jag ska nog läsa smått till nästa höst igen. Antingen hemifrån med hemuppgifter eller några få timmar per vecka i skolsalen. julafton firade jag hos min älskade mormor tillsammans med Love och vi hade det jätte mysigt tillsammans bara vi tre. De är den bästa julen hitills men vem vet hur de blir i framtiden. Julen är ju barnens tid och då ska det inte drickas annat än alkoholfritt. Nästa julafton blir nog hemma hos mig i lägenheten och där kommer ingen sprit in.
...............
Kramperna i magen är jobbiga men inte kan det väl vara dags nu redan? de e ju 3 månader kvar till beräknad födelse. Aja om de inte har gått över efter helgen får jag väl gå till doktorn och kolla upp det för längre står jag inte ut.igentligen borde jag kanske ha ringt sjukvårdsupplysningen men jag vill inte ringa i onödan.
Love har i allafall beställt en traktor gjord på ett A4 papper :P s nu vet jag va min uppgift imorgon blir att göra :) juste en pappers traktor xD
30 december 2010
Jag skrev igår att jag inte visste om jag skulle kunna älska barnet i magen lika mycket som förut men med det menade jag inte att de är oönskat eller att jag inte vill ha det. För det vill jag allt. Jag tror att det kommer kännas bättre ju närmre förlossningen vi kommer. Man ska inte ta ut något i förväg så jag tror innerst inne att det kommer att lösa sig och att Love kommer att trivas, Vi bor ju inte långt ifrån min mormor och han kommer få gå till henne när han vill det. Han och mormor kommer jätte bra överens med varandra och har en nära kontakt eftersom Love är hos mormor när jag är i skolan. Men han behöver ju givetvis ha egen mamma tid också.
Måste bara berätta en kul sak ;) Sitter inne på msn och chattar med världens bästa Fisunge;) Hon kan verkligen chatta överallt till och med på toa.
Trött!
Jag är rädd för att jag inte kommer kunna älska bebisen i magen lika mycket som jag älskar Love, jag är för osäker på de mesta. Det känns hopplöst jobbigt.
Hur kommer Love att få de när barnet kommer? Kommer han hamna ikläm? Det är många saker som jag funderar över. Jag har en klump i magen. Jag vill inte visa Love att jag är ledsen så jag gråter ofta torra tårar. Jag orkar inte längre hålla allt inom mig längre, jag orkar inte spela glad längre.
Min pappa fyllde 42år den 25 men jag kunde inte gratta honom och den 24 var det ju julafton och båda dessa dagar var jag ledsen. Inte för att jag inte fick vad jag ville ha i julklapp för ja fick mer än vad jag ville ha, utan för att jag vet att de va fler i släkten som inte kunde med att skratta och ha roligt. Jag anser att man inte kan påtvinga någon att träffas det ska vara självmant. Vissa saker måste man förlåta här i livet, man måste gå vidare i livet och kanske offra något för att få leva ett fullvärdigt liv.
Jag älskar min mormor över allt annat, hon finns alltid där för mig när alla andra sviker. Om jag inte haft henne hade jag inte stått ut under alla dessa åren. Hos mormor har jag bott i flera perioder. En period minns jag mycket väl och det var under den perioden som mamma hade försökt ta sitt liv. vi (jag och min storasyster) var hos mormor och hade varit här i nästan en veck. Sent på kvällen så ringer telefonen, de var min lillasyster som ringde och mormor svarade. jag hör bara hur mormor frågar har ni ringt ambulans?mer minns jag inte att hon sa men när mormor lagt på förklarade hon för oss vad som hänt och att våran lillasyster skulle komma hit till mormor. Jag som är känslig blev så ledsen att jag inte kunde sova ordentligt. Men jag gick till skolan iallafall som vanligt men de blev för mycket för mig, jag var inte tillräkligt stark så jag bröt ihop totalt och min kontaktlärare tog mig till ett ensklit rum på skolan och fråga om jag ville prata och då släppte allt. Jag grät i flera dagar men jag hade mina syskon,mormor och min kontaktlärare som stöttade mig. När mamma hade vaknat upp på sjukhuset åkte vi dit och jag har aldrig sett min mamma så svag som då.
Detta plus en hel del till gjorde att jag inte stod ut så jag försökte jag ta mitt liv för några år sedan med hjälp utav tabletter men även jag misslyckades med det och eftersom jag tagit tabletterna i skolan så va jag tvungen att prata med min kurator. Det har jag fått leva med sen dess. I maj 2008 fick jag nästa chock besked. Min lillasyster orkade inte så hon försökte ta sitt liv och jag trodde det var mitt fel. Men hon misslyckades hon också och jag tror att hon mår mycket bättre nu.
Att försöka ta sitt liv känns patetiskt, det är bättre att man talar ut om det man känner eller varit med om. Visst det är inte lätt men om man tar sitt liv så sårar man alla andra runt omkring sig. Mitt motto här i livet nu är att: Ge inte upp när du kämpat, för då har du kämpat i onödan.
29 december
Jag och Love ska nog ut och åka med mormor imorgon om jag nu mår bättre. mådde bättre i förmiddags men sen va de roliga över. Har haft hjärtklappningar och så idag också men har inte kännt av foglossningarna lika mycket idag som dem andra dagarna. Alla räkningar förutom hyran är betalda nu väntar på bostadsbidraget och studiebidraget innan jag kan betala den. Att vara förälder och plugga är inte alltid en dans på rosor man får vända på pengarna så att man klarar sig varje månad. Men hittills har pengarna räckt, är glad över att slippa gå på socialbidrag nu när jag flyttade hemifrån den 15 januari iår.Inte för att de är något fel med det, för de är en rättighet som alla i samhället har, men jag vill klara mig själv så länge det går. Jag kan ju säga det att jag har det bättre nu efter jag födde Love än jag hade det tidigare. Men jag har ju inte de däringa behovet av de allra senaste som tidigare och ärligt talat så va jag mer självisk innan Love kom. Jag har dessutom fått lära mig att man inte ska ta något förgivet här i livet. Men låt ingen styra över ditt liv heller.
Måste bara säga att jag är väldigt nöjd med vagnen som vi köpt till knytet i magen. Jag vet att det är dryga tre månader kvar tills knytet är beräknat att födas men man kan ju inte motstå att frossa i bebis saker.Har till och med rensat ut bland Loves gamla kläder redan nu och kommit på att han hade lite väl mycket av den varan. Det kommer säkert att köpas mer till knytet för något nytt är alltid roligt.
Jag tänkte att jag skulle slänga ut lite bilder här någon dag om de funkar.
Livet är ett spel som ingen kommer levande ur :)
29 december 2010
Idag är en ny dag med nya möjligheter.
Jag och Love var ute en stund för att skotta upp all snö hemma hos oss i lägenheten, men vi gav upp för de va tugnt och svårt att skotta. Måste ju tänka på att inte ta mer än vad jag orkar. Foglossningarna är jobbiga men det får jag stå ut med i dryga tre månader till, oj va tiden går fort men de kan ju ha att göra med att jag pluggat och tagit hand om lille Love efter plugget.
Dagens grattis går till mamma som fyller 43år idag.
Men jag minns iallafall när jag gjorde de första graviditets testet, då trodde jag att det var omöjligt så efter några dagar så gjorde ja ett nytt test för att vara på den säkra sidan. Även det visade sig vara positivt men jag trodde fortfarande inte att det var så iallafall så jag tvingade min kille att köpa ett lite dyrare test när vi var i trollhättan och handlade, sagt och gjort.Det testet va även det positivt.Sen när jag den 1 november skulle på ultraljudsundersökning var jag ändå rädd för att jag bara inbillade mig att jag var gravid. Ultraljudsundersökningen va mycket spännande och de första undersköterskan berätta va att vi hade samma födelsedag va de nu skulle va bra för, sen frågade hon en massa frågor, bland annat om vi ville veta kön eller inte om de skulle gå att se.Vi sa att vi ville det och hon berätta lite vad hon såg men jag tycktes mig se något annat. Namn som vi har tänkt ut är antingen Hugo eller Alva, men man kan ju hinna ändra sig.
Dessutom har jag världens bästa barnmorska på mvc.
Vecka 27<3
Måste bara skriva av mig lite här nu :) Jag är gravid i vecka 27 nu och beräknas att föda den 1 april 2011, jag tänkte att denna graviditet skulle vara lika lätt som den med Love men där hade jag fel. När jag väntade Love så hade jag inga somhelst foglossningar men nu håller jag på att dö utav dem men jag kan nog stå ut i drygt 3 månader till får jag hoppas :)Jag spydde aldrig under graviditeten med Love och inte heller under denna graviditet. Hitills har jag inte sett en enda bristning på magen men man ska inte ropa hej förens man är över ån.
Just nu har jag julledigt från skolan.Jag går sista året på barn och fritids programmet och trivs mycket bra :D Ja som ni nu läst så ska jag ha barn i april och skolan slutar i juni någon gång men jag ska kämpa på och göra mitt bästa.Tar studenten med min klass och sen får jag nog läsa resten hemifrån på egen hand, men de ska nog gå bra ska vi se :) Har ju klarat mig jätte bra hitills men man måste vara realistisk det kan ju gå fel någonstanns men de får vi ju inte hoppas på att det gör :) Ärligt talat så längtar jag tills skolan börjar igen så att man kan få köra sitt race. Åker ju till Sälen 16-20 januari om kroppen tillåter,vi ska ju åka buss dit upp och jag har svårt att sitta stilla länge men de ska nog gå fin fint :) Sen blir det ju närmare bf (beräknad födsel) för varje dag som går och mest av allt så vill jag ju ha ut skrutt*n snarast :P
Jag kan inte tänka mig att min lille Love snart blir 3 år alltså stor pojke.Han har nog inte förstått att han ska bli storebror ännu men de kommer väl :)
Vänner???
28 december 2010
Jag ligger på sängen med Love och tittar på Tess och Ubbe.Jag har blivit dålig nu efter jul.Satt med datorn igår när jag helt plötsligt kände mig yr och spyfärdig.
Idag fyller min storasyster 21 GRATTIS till henne<3
Va på mellandags rean i söndags och jag hittade massa bra saker till mig och Love hitta även lite till bebisen i magen.Till Love köpte jag en tröja,hängslen,mumintroll,tjocka kritor,en av de sju dvärgarna.Till mig köpte jag en tjock tröja,linne,led blommor,julgrans hjärtan och kulor.Till bebis köpte jag en tunn filt och en kanin att hänga på vagnen.
Imorgon skulle jag ha åkt med Love på ungföräldraträff men kände redan imorse att de inte skulle gå eftersom jag fortfarande inte mår bra och inte vill smitta de andra föräldrarna och barnen.Som tur är så kommer de fler gånger :) Istället så blir det att ta det lugnt hemma med Love.
Bara 17 dagar kvar till julafton!
Imorgon blir det att åka med Love till Lidköping för att träffa en talpedagog. Ser fram emot att åka:)
