aprilmamma

Nu e jag trött på att alla tror att mitt och simons förhållande är felfritt!!
Vi bråkar oftare än många andra men vi pratar inte öppet om det. Oftast handlar bråken om sex eller om att han vill att jag ska träffa hans släktingar på helger då normalt folk är med sina familjer och har trevligt. Men att sitta som nykerist och se hur barn blir rädda för sina släktingar för att dem inte dricker måttligt utan alltid ska dricka sig fulla som ägg känns inte bra. Visst de händer inte varje gång men oftast. Känner mig inte välkommen dit bort till dem eftersom dem istortsett alltid dricker när jag är där så jag har försökt att inte åka dit alls. Speciellt inte med Love då jag anser att alkohol och barn inte hör ihop! måste man dricka så får man för in i helvete skaffa barnvakt! Just nu bråkar vi om allt möjligt och det får mig att känna mig sviken.

Just nu känns inget bra. Jag har kramper i magen somm ej vill ge sig så jag hoppas nästan barnmorskan skickar oss till sjukhuset så att folk förstår att jag inte inbillar mig. Säger ja att jag har ont så har jag det även om jag inte visar det utåt.

Jag vill fortfarande ha barnet men de gör så ont ibland att jag tvivlar på om jag orkar att genomgå allt utan att ta ledigt från skolan.