Bevisat...
Nu är det bevisat, det finns fan folk till allt. Fy fan ta vissa idioter alltså, ska man inte ens kunna va säker i sitt eget hem? Har inte folk lite innanför pannbenet? Jag kommer inte att våga öppna ytterdörren utan att veta vem det är som står där ute igen, vart fan är världen påväg? Det ni gjort bevisar ju hur jävla patetiska ni är ge er inte på äldre människor.
Blev riktigt förvånad när jag kollade på nyheterna häromdagen. Det va nämligen en 62 åring med rullator som blev utsatt för ett rånförsök. Ett rånförsök som slutade med att gärningsmännen, efter förvarning av 62 åringen, slog dem blödande. Haha dem som gjorde detta fick sig nog en rejäl chock eftersom det inte är det man förväntar sig av en 62 åring med rullator.
Sitter ensam hemma i lägenheten och väntar på att Simon ska komma hem. Jag har världens värk i nedredelen av magen och ut i ryggen, det kan vara förvärkar som jag har men jag vet inte. När jag väntade Love så satte ju allt igång när vattnet gått helt utan minsta förvarning. Får väl hoppas att det är det så att det inte är något fel. Jag har ju haft några småblödningar. Inte långt kvar tills det är dags för de lilla livet att komma ut.
Love är hos min mormor och Oscar. Lyssnar på musik och försöker att slappna avlite grann.
Blev riktigt förvånad när jag kollade på nyheterna häromdagen. Det va nämligen en 62 åring med rullator som blev utsatt för ett rånförsök. Ett rånförsök som slutade med att gärningsmännen, efter förvarning av 62 åringen, slog dem blödande. Haha dem som gjorde detta fick sig nog en rejäl chock eftersom det inte är det man förväntar sig av en 62 åring med rullator.
Sitter ensam hemma i lägenheten och väntar på att Simon ska komma hem. Jag har världens värk i nedredelen av magen och ut i ryggen, det kan vara förvärkar som jag har men jag vet inte. När jag väntade Love så satte ju allt igång när vattnet gått helt utan minsta förvarning. Får väl hoppas att det är det så att det inte är något fel. Jag har ju haft några småblödningar. Inte långt kvar tills det är dags för de lilla livet att komma ut.
Love är hos min mormor och Oscar. Lyssnar på musik och försöker att slappna avlite grann.
Jaha!
Sitter på skolan efter en lärorik dag på praktiken. Dagen på praktiken har varit underbart bra. Nya utmaningar hela tiden, vilket jag absolut inte har något emot. Ingenting är ju omöjligt, bara mer eller mindre svårt.
Nu är det bara 34 dagar kvar tills beräknad födelse. Det börjar änna kännas i beckenbenet nu. Det gör djävulskt ont nu ska folk veta. Jag sover inte så bra om nätterna längre. Vaknar minst 5 gånger varje natt av att jag har en sådan jävla värk. Jag har blivit beroende av citron! Men något jag avskyr är tvn.
Seg dag idag
Sitter i skolan och väntar på att lektionen ska börja. Dagen började hyfsat bra med en puss från den man älskar över allt annat (Love),som ville se på pim och pom på tvn.
Simon och jag är inte direkt sams ännu men det är ju svårt att ta allt via en telefon hela tiden. Det blir lätt missförstånd om man inte pratar öga mot öga.
Jahaja!!
Fy fan för en del alltså, dem ljuger så att dem tror sig själva. Är trött på alla lögner nu! Du tycker att det är konstigt att jag klagar på dig för att du är medlem på en massa hemsidor och söker sexkontakt? Jag trodde att vi va tillsammans och jag vet exakt vad du har skrivit till andra tjejer. Jag är less på detta nu ska du veta. Du borde tänka dig för lite mer än vad du gör. Många tycker att jag vart dum som tog dig tillbaka från början men jag ville ge det en sista chans fjärde gången gillt brukar man ju säga. Inte i detta fallet kan de inte vara så iallafall.Ingenting blir bättre
Du säger att du är på konferens med ditt jobb, men kan jag lita på det? Du har gjort mig väldigt osäker. Hade jag inte väntat barn tillsammans med dig hade du vart pasé för länge sedan. Men jag anser att jag borde ge dig en chans att bättra dig. Jag anser att du borde söka hjälp nu så att jag kan få lugn och ro i själen.
Ska till min barnmorska på måndag och då ska jag be henne att få prata med en psykolog för både min och barnens skull. Har ju bara 38 dagar kvar till beräknad födsel och jag vet redan nu att jag grävt ner mig för länge redan nu och blundat för alla problem jag och Simon har i vårat förhållande. Love förtjänar inte att jag går och oroar mig över hur allt kommer att bli. Jag håller så jävla mycket inom mig att jag anser att jag måste få prata ut om allt som händer. Allt kan jag inte skriva här på min blogg för att det är för personliga och inte ens mina närmaste vet vad det är. Jag är trött på att psykas ner hela tiden, jag vet nämligen att jag är värd så mycket mer än att behöva må dåligt hela dagarna. Skolan blir mycket lidande utav detta.
Vissa dagar så känner jag mig totalt jävla värdelös och den senaste veckan (v7) har det funnits 5 sådana dagar av 7 jag håller helt enkelt på att bli deprimerad nu eller är jag redan det? a jag vet inte riktigt. Det enda jag vill nu är att vara med Love hela dagarna och skita i skolan men de går inte för jag måste ha en utbildning för att kunna försörja hela familjen. Det är ju min uppgift att försörja alla fyra sen.
Du säger att du är på konferens med ditt jobb, men kan jag lita på det? Du har gjort mig väldigt osäker. Hade jag inte väntat barn tillsammans med dig hade du vart pasé för länge sedan. Men jag anser att jag borde ge dig en chans att bättra dig. Jag anser att du borde söka hjälp nu så att jag kan få lugn och ro i själen.
Ska till min barnmorska på måndag och då ska jag be henne att få prata med en psykolog för både min och barnens skull. Har ju bara 38 dagar kvar till beräknad födsel och jag vet redan nu att jag grävt ner mig för länge redan nu och blundat för alla problem jag och Simon har i vårat förhållande. Love förtjänar inte att jag går och oroar mig över hur allt kommer att bli. Jag håller så jävla mycket inom mig att jag anser att jag måste få prata ut om allt som händer. Allt kan jag inte skriva här på min blogg för att det är för personliga och inte ens mina närmaste vet vad det är. Jag är trött på att psykas ner hela tiden, jag vet nämligen att jag är värd så mycket mer än att behöva må dåligt hela dagarna. Skolan blir mycket lidande utav detta.
Vissa dagar så känner jag mig totalt jävla värdelös och den senaste veckan (v7) har det funnits 5 sådana dagar av 7 jag håller helt enkelt på att bli deprimerad nu eller är jag redan det? a jag vet inte riktigt. Det enda jag vill nu är att vara med Love hela dagarna och skita i skolan men de går inte för jag måste ha en utbildning för att kunna försörja hela familjen. Det är ju min uppgift att försörja alla fyra sen.
Tisdagen den 22 februari 2011
Sitter hemma hos mormor och kollar på medans Love ritar fina bilder. Han älskar verkligen att rita teckningar till mig. Det är härligt att bara vara med Love ensam en hel vardag då vi i vanliga fall aldrig är det eftersom jag är i skolan i vanliga fall. Men idag har vi en så kallad resursdag och får jobba hemifrån.
Simon har åkt till göteborg på konferens med jobbet idag och kommer inte att vara hemma förens imorgon runt 4 på eftermiddagen. Det känns inte bra att han åkt dit om jag ska vara helt ärlig, detta eftersom jag inte riktigt litar till 100 på honom av vissa orsaker. Känns som att han inte är helt ärlig angående vår relation heller då jag vet att han startat upp hemsidor i november 2010 där han uppger sig för att vara singel. Det känns som att man aldrig kan få lov att vara glad. Han har inte sagt att han flyttat till mig till sina föräldrar, han verkar tro att jag kommer ändra mig och flytta dit iallafall men där har han helt fel. Aldrig att jag flyttar så att jag bor granne med hans föräldrar. Man vill ju ha lite frihet också vilket jag inte lär få om jag bor där. Love kommer inte kunna bo där heller utan att dem klagar på honom då han snart är tre år och inte pratar. De är ju inte konstigt att jag känner mig osäker i min föräldrar roll när man jämt får höra hur jävla kass man är.
Jag vet ju redan nu att Love kommer att glömmas bort av dessa människor när hans syskon fötts. Jag vet att jag kommer att behöva lägga mest tid hos Love för att han inte ska komma ikläm och bli bortglömd, han har ju faktiskt inte bett om att bli född och förtjänar därmed det bästa.
Angående vårt förhållande vet jag inte hur det kommer att bli. Han anser ju att jag ska betala allt själv så att han får mer pengar att använda till annat. Jag är ganska trött på det nu, då jag anser att om man bor ihop så delar man på kostnaderna som blir varje månad. Men han vill ju hellre skaffa en fyrhjuling för närmare 50 tusen kronor än att lägga pengar på hushållet. Känns som att detta inte kommer att fungera länge till. Jag vet att jag borde vara mer hård emot honom än vad jag redan är annars kommer inte jag att orka längre. Jag vet ju inte ens om han är trogen emot mig längre.
Jag vet att två barn är jobbigt att ta hand om själv då man måste ha stenkoll på vad dem gör 24 timmar om dygnet. Men om Simon inte bättrar sig och det ganska snart så tar jag barnen och lämnar honom. Jag måste ju veta hur han har tänkt sig. Antingen är han singel eller också är han det inte. Jag trodde ju inte att han va singel eftersom vi är förlovade och väntar barn men de va ju jag det.
Simon har åkt till göteborg på konferens med jobbet idag och kommer inte att vara hemma förens imorgon runt 4 på eftermiddagen. Det känns inte bra att han åkt dit om jag ska vara helt ärlig, detta eftersom jag inte riktigt litar till 100 på honom av vissa orsaker. Känns som att han inte är helt ärlig angående vår relation heller då jag vet att han startat upp hemsidor i november 2010 där han uppger sig för att vara singel. Det känns som att man aldrig kan få lov att vara glad. Han har inte sagt att han flyttat till mig till sina föräldrar, han verkar tro att jag kommer ändra mig och flytta dit iallafall men där har han helt fel. Aldrig att jag flyttar så att jag bor granne med hans föräldrar. Man vill ju ha lite frihet också vilket jag inte lär få om jag bor där. Love kommer inte kunna bo där heller utan att dem klagar på honom då han snart är tre år och inte pratar. De är ju inte konstigt att jag känner mig osäker i min föräldrar roll när man jämt får höra hur jävla kass man är.
Jag vet ju redan nu att Love kommer att glömmas bort av dessa människor när hans syskon fötts. Jag vet att jag kommer att behöva lägga mest tid hos Love för att han inte ska komma ikläm och bli bortglömd, han har ju faktiskt inte bett om att bli född och förtjänar därmed det bästa.
Angående vårt förhållande vet jag inte hur det kommer att bli. Han anser ju att jag ska betala allt själv så att han får mer pengar att använda till annat. Jag är ganska trött på det nu, då jag anser att om man bor ihop så delar man på kostnaderna som blir varje månad. Men han vill ju hellre skaffa en fyrhjuling för närmare 50 tusen kronor än att lägga pengar på hushållet. Känns som att detta inte kommer att fungera länge till. Jag vet att jag borde vara mer hård emot honom än vad jag redan är annars kommer inte jag att orka längre. Jag vet ju inte ens om han är trogen emot mig längre.
Jag vet att två barn är jobbigt att ta hand om själv då man måste ha stenkoll på vad dem gör 24 timmar om dygnet. Men om Simon inte bättrar sig och det ganska snart så tar jag barnen och lämnar honom. Jag måste ju veta hur han har tänkt sig. Antingen är han singel eller också är han det inte. Jag trodde ju inte att han va singel eftersom vi är förlovade och väntar barn men de va ju jag det.
Trött!!
Sitter här och är trött och har ont. Sportlovs veckan har börjat men det är ändå så mycket som man måste göra.
Var hos barnmorskan igår på kontroll, hon sa att barnet växte som de skulle och att hon nu inte trodde att det skulle bli ett stort barn, men jag tar inte ut det i förväg. Love var ju stor, hela 55cm lång och 4440 gram tung. Jag tog upp det med smärtorna igen men hon visste inget som det kunde vara då prover och undersökningar visar att allt är bra. Det enda som hon kunde tänka sig att de kunde vara va att de är kraftiga förvärkar som jag har. Menn det tvivlar jag på eftersom det hållt på sen innan nyår. Barnet har nu lagt sig tillrätta så nu är det bara och vänta och se vad som sker.
Mitt förhållande med Simon svackar ganska mycket. Ibland känns de som att han älskar mig medans de ibland känns som att jag bara är ivägen för honom. Vi tjafsar ganska mycket om småsaker som jag tycker är jobbiga (Dock ej inför Love). Jag känner mig ofta värdelös i hans ögon. Jag vet att jag har hormonförändringar och så men det är så mycket som har hänt nu det senaste i vårat förhållande som får mig att må fruktansvärt dåligt, känns som man gått in i en depression och framkallat någon form av ätstörning, vilket inte känns speciellt bra. Jag ser ju till att Love äter men om jag äter eller inte reflekterar jag inte så mycket över. Det har hänt att jag glömt att äta på en hel dag. Barnet tar ju näringen de behöver och de som är kvar tar min kropp upp. Jag äter enbart när jag är hungrig tyvärr. Allt som händer runt omkring spelar stor roll för om jag kan äta eller inte. Just nu är det extra jobbigt att äta eftersom jag jämför mig med andra tjejer som Simon pratar med, jag känner mig så ful och äcklig då vilket jag vet innerst inne att jag inte är. Jag är 170cm lång och väger 78kg, gravid i vecka 34 har bara gått upp 6kg under graviditeten eller har jag gått ner men upp på samma gång?? Ska bli kul att få veta hur mycket jag väger när det är dags. Jag har ju fostervatten så de räcker och om jag bara har gått upp 6kg måste ju barnet vara väldigt litet . När jag väntade Love hade jag i samma vecka (v.34) gått upp drygt 10kg. Han vägde ju 4440 gram. Huvudsaken när ett barnet födds är inte hur stort/litet, fult/gulligt barnet är utan att det är välskapt och mår bra.
Var hos barnmorskan igår på kontroll, hon sa att barnet växte som de skulle och att hon nu inte trodde att det skulle bli ett stort barn, men jag tar inte ut det i förväg. Love var ju stor, hela 55cm lång och 4440 gram tung. Jag tog upp det med smärtorna igen men hon visste inget som det kunde vara då prover och undersökningar visar att allt är bra. Det enda som hon kunde tänka sig att de kunde vara va att de är kraftiga förvärkar som jag har. Menn det tvivlar jag på eftersom det hållt på sen innan nyår. Barnet har nu lagt sig tillrätta så nu är det bara och vänta och se vad som sker.
Mitt förhållande med Simon svackar ganska mycket. Ibland känns de som att han älskar mig medans de ibland känns som att jag bara är ivägen för honom. Vi tjafsar ganska mycket om småsaker som jag tycker är jobbiga (Dock ej inför Love). Jag känner mig ofta värdelös i hans ögon. Jag vet att jag har hormonförändringar och så men det är så mycket som har hänt nu det senaste i vårat förhållande som får mig att må fruktansvärt dåligt, känns som man gått in i en depression och framkallat någon form av ätstörning, vilket inte känns speciellt bra. Jag ser ju till att Love äter men om jag äter eller inte reflekterar jag inte så mycket över. Det har hänt att jag glömt att äta på en hel dag. Barnet tar ju näringen de behöver och de som är kvar tar min kropp upp. Jag äter enbart när jag är hungrig tyvärr. Allt som händer runt omkring spelar stor roll för om jag kan äta eller inte. Just nu är det extra jobbigt att äta eftersom jag jämför mig med andra tjejer som Simon pratar med, jag känner mig så ful och äcklig då vilket jag vet innerst inne att jag inte är. Jag är 170cm lång och väger 78kg, gravid i vecka 34 har bara gått upp 6kg under graviditeten eller har jag gått ner men upp på samma gång?? Ska bli kul att få veta hur mycket jag väger när det är dags. Jag har ju fostervatten så de räcker och om jag bara har gått upp 6kg måste ju barnet vara väldigt litet . När jag väntade Love hade jag i samma vecka (v.34) gått upp drygt 10kg. Han vägde ju 4440 gram. Huvudsaken när ett barnet födds är inte hur stort/litet, fult/gulligt barnet är utan att det är välskapt och mår bra.
Hmm...
Undrar hur detta kommer att sluta. Ställde krav på Simon igår, att han fick helgen på sig att bevisa att det är mig som han vill ha och ingen annan annars mister han mig. Han säger ju att han inte vill förlora mig och att han älskar mig över allt annat. Men de finns en del saker som gör att jag inte riktigt tror honom. Nu är det säkert många som tänker, gud va dum hon är som tänker som jag gör men jag orkar inte hålla allt som hänt inom mig längre för de drabbar ju både mig och love och de ofödda barnet. Måste påpeka att inget är i ordning inför barnet mer än kläderna så jag har lite små panik nu de är ju drygt en månad kvar tills barnet är beräknat vilket innebär att h*n kan komma när som helst. Men man får väl ta en dag i taget. Igår hade jag gäster hemma hos oss eller mig eller hur det nu är. Blir så trött på att inte veta hur det blir, kommer jag att bli ensam eller tar Simon tag i sig och flyttar till oss/mig på heltid? Kommer jag ha någon som kan köra när vattnet gått? Eller kommer jag att behöva föda hemma? Tankarna bara snurrar runt i huvudet men jag finner inga svar...
Helvete!
Har inte hunnit blogga på ett tag nu vilket beror på att jag inte haft ork och tid till det. Jag är så jävla trött på att folk lovar saker men inte håller det sen, Att folk pratar skit om mig och tror dem vet hur allt ska vara. Är de så svårt att låta mig ha mitt liv ifred? Dessa människor har nämligen ingen aning om vad jag gått igenom under min uppväxt! Visst folk kan väl få snacka skit och säga vad dem tror men jag tänker inte sitta och ljuga om att jag inte tar åt mig längre. För det gör jag ju för vem tar inte åt sig kritik?
Jag är inne i vecka 33 nu vilket känns jätte skönt. Är inte de minsta nervös inför förlossningen men däremot funderar jag på hur mitt liv kommer att se ut sen. Ingen sömn, de kan man ju inte begära av en bebis och jag kan inte tänka mig att detta barn blir som Love va. Ne nu ska jag se om jag får i mig någon mat ha det gott <3
söndag 6 februari 2011
Helgen har varit bra. Lillasyster har varit här och är här ännu. Hon är sååå söt när hon sover <3
Simon är på 10års kalas och Love är hos sin oldemor.
Ibland blir jag knäpp på att alla andra kommer i första hand i dina ögon. Visst de va din syster jag prata om men skillnaden mellan att ha brottom att få ett glas juice och brottom att ha hjälp för att man har ont för att man är gravid är oerhört stor. Hoppas att du förstod varför jag blev sur på dig tidigare idag. De vore ju dessutom kul om du prioriterade mig lika mycket som du prioriterar din släkt. Det finns mycket som vi måste prata om, förhoppningsvis så förstår du mig bättre då. Jag vet nämligen att du döljer något för mig och det märks. För varför skulle du annars inte vilja flytta ihop om de inte blir hos dig vi bor. Jag vet att jag har en två och du har ett hus på tre rum och kök men jag kan inte bo granne med dina föräldrar, jag skulle inte klara det och du vet varför. Jag kommer snart inte orka ha det så här. Jag får ju inte ens ha ont nu när jag är gravid i v.33 hur blir det sen då? ska jag inte få va trött om barnen är vakna halva natten? Hur har du tänkt dig igentligen? om folk frågar hur de går med graviditeten svarar du ju bara att det är bra, men det är långt ifrån bra ska du veta! I över tre timmar har jag haft rejält ont nu och du har inte ens försökt fråga míg hur jag mår! Det är inte kul att jämt behöva vara ledsen på dig och att vi ska bråka om allt hela tiden. Jag är rejält trött på det nu och ger snart upp. Jag tänker inte be dig en enda gång till att massera mig, flytta ihop med mig för de verkar ju som att du bara tycker att det är för mycket begärt! Att jag har ont det rör väl inte dig för de är ju bara mitt eget fel att jag är stor som en elefant och inte orkar äta. Medans du sitter och diskuterar vår graviditet med din släkt.
De flesta killar som har en havande kvinna brukar inte klaga på att ställa upp för henne när det känns som svårast men jag får ställa upp på mig själv hela tiden. Bita ihop och försöka äta något och klara av en vanlig dag på skolan är svårare än vad det ser ut. Under denna graviditet har allt kännts helt skit. Jag har gått upp ca 6kg sen i maj-juni någon gång och jag har ont konstant men jag är så jävla dum att jag om någon frågar mig hur det är svarar att det är bra. Jag kanske borde säga som det är istället men de tror jag inte att någon orkar lyssna på helt ärligt talat. På KSS sa dem ju att allt var bra men de kan det inte vara för att gå upp ca6 kg och ha ont, ligga över kurvan de kan väl ändå inte vara rätt? Kanske är början på en ätstörning under graviditeten??
Ang. barnet så känner jag att det var rätt beslut jag tog i somras även om det var lite små jobbigt. Ångrar verkligen inte mitt val om ni tror det. Love och barnet i magen betyder allt för mig, dem är ju en del av mitt liv. Har inte något på rätt plats just nu hemma allt är en enda stor röra. Simon vill inte bo i lägenheten och de är fortfarande en hel del som behöver inhandlas innan barnet kommer så att det blir så bra som möjligt för bebisen och Love men det finns något som stretar emot hela tiden vilket gör att allt försenas hela tiden.
Simon är på 10års kalas och Love är hos sin oldemor.
Ibland blir jag knäpp på att alla andra kommer i första hand i dina ögon. Visst de va din syster jag prata om men skillnaden mellan att ha brottom att få ett glas juice och brottom att ha hjälp för att man har ont för att man är gravid är oerhört stor. Hoppas att du förstod varför jag blev sur på dig tidigare idag. De vore ju dessutom kul om du prioriterade mig lika mycket som du prioriterar din släkt. Det finns mycket som vi måste prata om, förhoppningsvis så förstår du mig bättre då. Jag vet nämligen att du döljer något för mig och det märks. För varför skulle du annars inte vilja flytta ihop om de inte blir hos dig vi bor. Jag vet att jag har en två och du har ett hus på tre rum och kök men jag kan inte bo granne med dina föräldrar, jag skulle inte klara det och du vet varför. Jag kommer snart inte orka ha det så här. Jag får ju inte ens ha ont nu när jag är gravid i v.33 hur blir det sen då? ska jag inte få va trött om barnen är vakna halva natten? Hur har du tänkt dig igentligen? om folk frågar hur de går med graviditeten svarar du ju bara att det är bra, men det är långt ifrån bra ska du veta! I över tre timmar har jag haft rejält ont nu och du har inte ens försökt fråga míg hur jag mår! Det är inte kul att jämt behöva vara ledsen på dig och att vi ska bråka om allt hela tiden. Jag är rejält trött på det nu och ger snart upp. Jag tänker inte be dig en enda gång till att massera mig, flytta ihop med mig för de verkar ju som att du bara tycker att det är för mycket begärt! Att jag har ont det rör väl inte dig för de är ju bara mitt eget fel att jag är stor som en elefant och inte orkar äta. Medans du sitter och diskuterar vår graviditet med din släkt.
De flesta killar som har en havande kvinna brukar inte klaga på att ställa upp för henne när det känns som svårast men jag får ställa upp på mig själv hela tiden. Bita ihop och försöka äta något och klara av en vanlig dag på skolan är svårare än vad det ser ut. Under denna graviditet har allt kännts helt skit. Jag har gått upp ca 6kg sen i maj-juni någon gång och jag har ont konstant men jag är så jävla dum att jag om någon frågar mig hur det är svarar att det är bra. Jag kanske borde säga som det är istället men de tror jag inte att någon orkar lyssna på helt ärligt talat. På KSS sa dem ju att allt var bra men de kan det inte vara för att gå upp ca6 kg och ha ont, ligga över kurvan de kan väl ändå inte vara rätt? Kanske är början på en ätstörning under graviditeten??
Ang. barnet så känner jag att det var rätt beslut jag tog i somras även om det var lite små jobbigt. Ångrar verkligen inte mitt val om ni tror det. Love och barnet i magen betyder allt för mig, dem är ju en del av mitt liv. Har inte något på rätt plats just nu hemma allt är en enda stor röra. Simon vill inte bo i lägenheten och de är fortfarande en hel del som behöver inhandlas innan barnet kommer så att det blir så bra som möjligt för bebisen och Love men det finns något som stretar emot hela tiden vilket gör att allt försenas hela tiden.
5 februari 2011
Hej nu va det ett tag sedan som jag skrev här. Detta beror på att jag har haft massor att göra och varit jätte förkyld.
Veckan har varit hyfsat bra. Måndag var det första gången för iår som vi hade föreningsträff. Det var underbart att veta att man är behövd av så många andra än sina familjemedlemmar. Det känns så bra när barnen på skolbussen vet vad man heter och faktiskt vågar prata med mig som är runt 10 år äldre. Dem pratar ju verkligen om allt och man kan ju inte dissa dem yngre. Tisdag och onsdag hände inte speciellt mycket och på torsdagen hade vi i föreningsstyrelsen styrelsemöte från 18 tills någon gång runt 24. Fredagen var mycket lugn och fin.
Idag blir det att hämta syrran vid tåget vid 14.20 och så ska vi bowla.
Veckan har varit hyfsat bra. Måndag var det första gången för iår som vi hade föreningsträff. Det var underbart att veta att man är behövd av så många andra än sina familjemedlemmar. Det känns så bra när barnen på skolbussen vet vad man heter och faktiskt vågar prata med mig som är runt 10 år äldre. Dem pratar ju verkligen om allt och man kan ju inte dissa dem yngre. Tisdag och onsdag hände inte speciellt mycket och på torsdagen hade vi i föreningsstyrelsen styrelsemöte från 18 tills någon gång runt 24. Fredagen var mycket lugn och fin.
Idag blir det att hämta syrran vid tåget vid 14.20 och så ska vi bowla.
måndagen den 31 januari 2011
Varit på mödravården idag och enligt barnmorskan växte barnet som de skulle, men på kurvan låg ja över de normala så de blir en stor bebis tydligen. Jag har börjat fundera på om jag inte ska göra kejsarsnitt istället för att föda normalt eftersom jag har börjat få panik inför förlossningen.
söndag 30 januari 2011
Nu var det ett tag sedan jag skrev något här tyvärr, men jag har varit sjuk och så. Jag kan lova att detta blir ett ganska långt inlägg med massor av känsliga saker, men när det går som de gått så måste man ha någon att prata med och jag har ju inte min kära katt kvar. Inte för att hon dött utan för att hon flyttat till Vänersborg med mamma för ett bra tag sedan. Hon lyssnade på det jag sa och käftade aldrig emot mig. Denna blogg är nu min "katt".
I onsdags så vaknade jag med 39 graders feber och världens förkylning. Jag tog en alvedon såg glad ut och traskade iväg till skolan trotts att jag borde legat hemma i sängen och vilat. Onsdagen var precis som alla andra skoldagar och tiden flöt på. Vid lunch tog jag en till Alvedon mot febern, kände mig som värsta knarkaren då eftersom jag helst inte tar värktabletter, jag ville ju inte att lärarna skulle märka att jag var sjuk. Hela dagen gick bra. Min religions lärare skrattade dock åt mig för att jag frågade honom (när jag kom in i klassrummet) om vi skulle göra något vettigt eller om vi skulle kunna se på filmen som han tjatat om. Jag brukar inte klaga på tråkiga lektioner men vi fick välja filmen eller lyssna på honom och jag tror ärligt talat det vart bättre att lyssna på honom för då kommer man ju ihåg något iallafall.
Torsdagen skulle jag helst velat slippa. Praktik som vanligt. Det hände en hel del saker denna dag som jag reagerade starkt på, kan dock inte skriva vad här ännu iallafall. Försökte glömma det jag vart med om vilket jag lyckades med denna dag.
Lika förkyld som innan.
Fredagen var hyfsat bra inga nya incidenter men minnen kom upp och jag kunde inte släppa det som hände på torsdagen. Jag gick till skolan efter praktiken och pratade med kuratorn och två andra lärare. Kan ju säga att dem förstår att jag inte vill gå tillbaka till praktiken igen.
Blir att försöka hitta en ny praktikplats tills torsdag. Men det kan ju inte vara så svårt men de känns inte bra att behöva byta praktikplats för ca 8 veckor. Det känns rent utsagt inte meningsfullt men jag måste ha närvaro och ett betyg.
Tog sovmorgon idag och förkyld idag också. Kan inte förkylningen gå över nu så att man kan fungera som vanligt igen. Ska be min barnmorska om hon kan fixa ett halsprov till mig för de känns inte som en "vanlig" förkylning. Ska ju till barnmorskan imorgon och ta andra prover och kolla att allt är helt okej. Vilket jag hoppas. Är inne i vecka 32 nu.
I onsdags så vaknade jag med 39 graders feber och världens förkylning. Jag tog en alvedon såg glad ut och traskade iväg till skolan trotts att jag borde legat hemma i sängen och vilat. Onsdagen var precis som alla andra skoldagar och tiden flöt på. Vid lunch tog jag en till Alvedon mot febern, kände mig som värsta knarkaren då eftersom jag helst inte tar värktabletter, jag ville ju inte att lärarna skulle märka att jag var sjuk. Hela dagen gick bra. Min religions lärare skrattade dock åt mig för att jag frågade honom (när jag kom in i klassrummet) om vi skulle göra något vettigt eller om vi skulle kunna se på filmen som han tjatat om. Jag brukar inte klaga på tråkiga lektioner men vi fick välja filmen eller lyssna på honom och jag tror ärligt talat det vart bättre att lyssna på honom för då kommer man ju ihåg något iallafall.
Torsdagen skulle jag helst velat slippa. Praktik som vanligt. Det hände en hel del saker denna dag som jag reagerade starkt på, kan dock inte skriva vad här ännu iallafall. Försökte glömma det jag vart med om vilket jag lyckades med denna dag.
Lika förkyld som innan.
Fredagen var hyfsat bra inga nya incidenter men minnen kom upp och jag kunde inte släppa det som hände på torsdagen. Jag gick till skolan efter praktiken och pratade med kuratorn och två andra lärare. Kan ju säga att dem förstår att jag inte vill gå tillbaka till praktiken igen.
Blir att försöka hitta en ny praktikplats tills torsdag. Men det kan ju inte vara så svårt men de känns inte bra att behöva byta praktikplats för ca 8 veckor. Det känns rent utsagt inte meningsfullt men jag måste ha närvaro och ett betyg.
Tog sovmorgon idag och förkyld idag också. Kan inte förkylningen gå över nu så att man kan fungera som vanligt igen. Ska be min barnmorska om hon kan fixa ett halsprov till mig för de känns inte som en "vanlig" förkylning. Ska ju till barnmorskan imorgon och ta andra prover och kolla att allt är helt okej. Vilket jag hoppas. Är inne i vecka 32 nu.
Tisdagen den 25 januari 2011
Sitter nu här i skolan med Malin och tänkte skriva lite om dagen. Som sagt har jag varit i skolan och slutade 14.25 vilket är skönt men min buss går inte förens vid 16.10 men Simon ska hämta mig idag så ska vi åka och handla lite nödvändiga saker till min mormor. Dagen har rullat på och vi har fått en APU uppgift som ska lämnas in i maj. Självklart ska jag göra den även om jag har beräknad födsel i april. Alla uppgifter som ska lämnas in ska jag ändå försöka göra.
Allt med denna graviditeten har inte varit perfekt, känslomässigt har det varit ganska jobbigt då jag kännt mig stressad och haft fruktansvärda kramper i magen. Jag har börjat misstänka att kramperna är förvärkar och inget annat, men en viss oro finns ändå för att barnet inte är friskt men det är ju inget som man kan göra något åt isåfall. Bebisen har sparkat ordentligt idag så att jag har fått ont i ryggen men de är ju skönt att veta att bebisen lever iallafall. Inatt vaknade jag och hade fruktansvärt ont i magen men vågade inte väcka Simon ionödan och det gick ju över tillslut iallafall. Det känns bra att veta att vi är två om denna graviditet då jag under min första graviditet var ensam. Man är två om allt och jag slipper gå till barnmorskan själv, de finns någon där som stöttar en fast de hade jag ioförsig när jag väntade Love också. Jag kanske borde berätta att det inte är samma pappa till love som till bebisen. Men Love har aldrig träffat sin pappa sen han var några månader gammal om man nu kan räkna det som att träffa sin pappa. Känner nu att jag borde skriva och förklara hur det ligger till på den fronten. Kanske till och med borde förklara mitt liv här på bloggen. VARNING!! Det blir mycket att läsa.
Hur ja träffade Loves pappa och graviditeten med Love:
Jag träffade Loves pappa igenom föreningen Junis som är IOGT-NTO:s juniorsförbund. Vi blev tillsammans i maj 2007 någon gång och som alla ungdomsförhållanden så var det bra till en början men sen kändes det inte lika bra längre, de va inte så att han va elak eller så men de fanns en sak som inte kändes okej kan dock inte förklara det här på bloggen. Det var jag som lämnade honom i augusti 2007 innan jag visste att jag var gravid. Fick nämligen reda på att jag var gravid i vecka 19-20. Alltså var det försent för att göra en abort utan giltligt skäl, jag hade ett giltigt skäl till att göra abort men jag visste att jag inte skulle klara av att göra en abort. Man måste ju stå för vad man gör och jag kunde ju ha tänkt efter innan jag hade sex med honom. När jag berättade för honom att jag var gravid blev han inte direkt glad och tyckte det var pest och pina. Han sa till mig redan då att han inte ville ha något med barnet att göra. Det accepterade jag väldigt fort och var nästan lite glad över att han inte ville ha något med sitt barn att göra.Samtidigt sa han att han skulle stötta mig så gott de gick, vilket jag inte märkt hittills. Hela graviditeten gick och jag hade minimal kontakt med loves pappa. När jag kom till förlossningen hade jag mamma och hennes nuvarande sambo med mig. Love föddes den 16 april 2008 och var ett välskapt barn. Den 18 april träffade mamma Loves pappa på en föreningsaktivitet och visade honom kort på sin son, hans enda kommentar enligt min mamma var "vad blir det för kakor". Det kändes inte så roligt att höra kan jag säga. Sen i juni någon gång var vi i föreningen på Liseberg tillsammans och Love var med. Mamma och mormor passade Love medans jag åkte. Mamma fick tvinga honom att ens kolla på sin egen son, de va precis som att det var farligt att kolla på ett spädbarn. Det är enda gången Love har träffat sin pappa och han fyller snart 3år.
Allt med denna graviditeten har inte varit perfekt, känslomässigt har det varit ganska jobbigt då jag kännt mig stressad och haft fruktansvärda kramper i magen. Jag har börjat misstänka att kramperna är förvärkar och inget annat, men en viss oro finns ändå för att barnet inte är friskt men det är ju inget som man kan göra något åt isåfall. Bebisen har sparkat ordentligt idag så att jag har fått ont i ryggen men de är ju skönt att veta att bebisen lever iallafall. Inatt vaknade jag och hade fruktansvärt ont i magen men vågade inte väcka Simon ionödan och det gick ju över tillslut iallafall. Det känns bra att veta att vi är två om denna graviditet då jag under min första graviditet var ensam. Man är två om allt och jag slipper gå till barnmorskan själv, de finns någon där som stöttar en fast de hade jag ioförsig när jag väntade Love också. Jag kanske borde berätta att det inte är samma pappa till love som till bebisen. Men Love har aldrig träffat sin pappa sen han var några månader gammal om man nu kan räkna det som att träffa sin pappa. Känner nu att jag borde skriva och förklara hur det ligger till på den fronten. Kanske till och med borde förklara mitt liv här på bloggen. VARNING!! Det blir mycket att läsa.
Hur ja träffade Loves pappa och graviditeten med Love:
Jag träffade Loves pappa igenom föreningen Junis som är IOGT-NTO:s juniorsförbund. Vi blev tillsammans i maj 2007 någon gång och som alla ungdomsförhållanden så var det bra till en början men sen kändes det inte lika bra längre, de va inte så att han va elak eller så men de fanns en sak som inte kändes okej kan dock inte förklara det här på bloggen. Det var jag som lämnade honom i augusti 2007 innan jag visste att jag var gravid. Fick nämligen reda på att jag var gravid i vecka 19-20. Alltså var det försent för att göra en abort utan giltligt skäl, jag hade ett giltigt skäl till att göra abort men jag visste att jag inte skulle klara av att göra en abort. Man måste ju stå för vad man gör och jag kunde ju ha tänkt efter innan jag hade sex med honom. När jag berättade för honom att jag var gravid blev han inte direkt glad och tyckte det var pest och pina. Han sa till mig redan då att han inte ville ha något med barnet att göra. Det accepterade jag väldigt fort och var nästan lite glad över att han inte ville ha något med sitt barn att göra.Samtidigt sa han att han skulle stötta mig så gott de gick, vilket jag inte märkt hittills. Hela graviditeten gick och jag hade minimal kontakt med loves pappa. När jag kom till förlossningen hade jag mamma och hennes nuvarande sambo med mig. Love föddes den 16 april 2008 och var ett välskapt barn. Den 18 april träffade mamma Loves pappa på en föreningsaktivitet och visade honom kort på sin son, hans enda kommentar enligt min mamma var "vad blir det för kakor". Det kändes inte så roligt att höra kan jag säga. Sen i juni någon gång var vi i föreningen på Liseberg tillsammans och Love var med. Mamma och mormor passade Love medans jag åkte. Mamma fick tvinga honom att ens kolla på sin egen son, de va precis som att det var farligt att kolla på ett spädbarn. Det är enda gången Love har träffat sin pappa och han fyller snart 3år.
måndag 24 januari 2011
Idag hade vi resursdag i skolan. Det innebär att det är en schema brytande dag. Så man kan ta igen de man behöver på skoltid. Så jag var i skolan och skrev om arbetsmiljö och säkerhet, en uppgift som skulle varit inne innan jullovet helst. Är dock inte klar ännu men jag gör mitt bästa.
Nu är det bara 67 långa dagar kvar till beräknad födsel. Bebisen har hållt på att sprattla omkring i magen hela dagen. Jag tog en långpromenad förut idag för att hinna hem till Love tidigare. Jag köpte två traktorer till Love så nu är de full rulle på Love. Igår var jag och Simon och handla lite småsaker till bebisen. Jag och Simon har pratat ut ordentligt så vi har kommit varandra mycket närmare. Till helgen blir det att flytta lite grejeroch bara ta de lugnt.
Nu är det bara 67 långa dagar kvar till beräknad födsel. Bebisen har hållt på att sprattla omkring i magen hela dagen. Jag tog en långpromenad förut idag för att hinna hem till Love tidigare. Jag köpte två traktorer till Love så nu är de full rulle på Love. Igår var jag och Simon och handla lite småsaker till bebisen. Jag och Simon har pratat ut ordentligt så vi har kommit varandra mycket närmare. Till helgen blir det att flytta lite grejeroch bara ta de lugnt.
söndag
Idag har jag inte gjort så mycket bara planerat lite. Älskling köpte jeans till mig idag och massa pärlor mm. Det kommer snart hända något stort i mitt liv de vet vi ju alla men de finns vissa hemlisar också hehe men de får ni ta och fundera lite på. Man kan ju inte berätta allt med en gång men ni lär bli riktigt förvånade. Imorgon ska jag gå hem efter skolan för att Love ska få lite egen mamma tid. Jag ska även köpa en traktor till honom för att han är så himla gosig. Jag vet att många tycker att Love är en bortskämd unge men är man snäll och söt hela tiden så måste man ju få något för mödan. Måste berätta en rolig sak som Love kommer att älska, hans oldemor alltså min mormor ska köpa en batteridriven ferrari till honom som han ska få när han blir storebror och de går att köra i trädgården hos henne.
Min mormor är guldvärd ska ni veta. Hon är som en bästa vän och ställer alltid upp för både mig och Love. Jag vet inte om hon tror att jag uppskattar det hon gör men det gör jag verkligen. När hon fyller år ska jag köpa något fint till henne som jag vet att hon vill ha och kan behöva. Det är skönt att veta att hon finns där för mig och stöttar mig igenom allt. Det kan inte vara lätt att höra sitt barnbarn sitta och berätta om hemska upplevelser som hänt i ens liv när man inte har hört det förut men hon lyssnar och finns där hela tiden. Det är nog många som skulle lyfta på ögonbrynen om jag berättade allt som hänt i mitt liv, det skulle nämligen ta flera timmar att skriva ner allt och jag tror inte att folk skulle förstå att de är på riktigt som allt det har hänt, vi lever på 2000-talet men de finns fortfarande folk som lever i misär.
Måste bara skriva om våra behov av att köpa nytt hela tiden. Jag blev så förbannad på en tjej härom dagen när jag va borta, vet inte va för sak hon pratade om men de handlade om status. De va något som förut varit en lyxsak som nu alla hade råd med nu och det vafr ju katastrof. Men jag hörde även om en tjej på radioprogrammet barnaministeriet som berättade hur dåligt ställt hennes familj hade det eftersom hennes mamma blivit utförsäkrad. De lät på henne som att hennes största dröm var att kunna starta en blogg. Blogga kostar ju inget men dem hade inte råd med internet, jag måste bara tillägga att hon mådde så dåligt att hon hoppade av skolan efter att ha gått någon termin. Hon ville inte visa för sina kamrater hur dåligt ställt dem hade det där hemma. Reportern som intervjuvade henne intervjuade även hennes mamma och hon berättade att hon kände sig som en dålig mamma för att hon inte hade råd att låta barnen hitta på roliga saker tillsammans med sina känner, dem hade inte ens råd att skjutsa barnen till byn så att dem kunde umgås med vännerna. Allt på grund av att mamman var utförsäkrad. Jag fick en stor klump i magen när jag lyssnade på radion, något måste det väl ändå finnas som man kan göra för alla utsatta barn i Sverige. Funderar på att starta en insamling för dessa familjer så att dem kan få unna sig lite lyx ibland. För varför ska alla barn och vuxna straffas för att dem blivit sjuka av någon anledning? Det känns helt fel bara. Jag kan offra en slant varje vecka för dessa utsatta istället för att stoppa i mig massa godis. Finns det inte fler som tänker som jag gör?
Min mormor är guldvärd ska ni veta. Hon är som en bästa vän och ställer alltid upp för både mig och Love. Jag vet inte om hon tror att jag uppskattar det hon gör men det gör jag verkligen. När hon fyller år ska jag köpa något fint till henne som jag vet att hon vill ha och kan behöva. Det är skönt att veta att hon finns där för mig och stöttar mig igenom allt. Det kan inte vara lätt att höra sitt barnbarn sitta och berätta om hemska upplevelser som hänt i ens liv när man inte har hört det förut men hon lyssnar och finns där hela tiden. Det är nog många som skulle lyfta på ögonbrynen om jag berättade allt som hänt i mitt liv, det skulle nämligen ta flera timmar att skriva ner allt och jag tror inte att folk skulle förstå att de är på riktigt som allt det har hänt, vi lever på 2000-talet men de finns fortfarande folk som lever i misär.
Måste bara skriva om våra behov av att köpa nytt hela tiden. Jag blev så förbannad på en tjej härom dagen när jag va borta, vet inte va för sak hon pratade om men de handlade om status. De va något som förut varit en lyxsak som nu alla hade råd med nu och det vafr ju katastrof. Men jag hörde även om en tjej på radioprogrammet barnaministeriet som berättade hur dåligt ställt hennes familj hade det eftersom hennes mamma blivit utförsäkrad. De lät på henne som att hennes största dröm var att kunna starta en blogg. Blogga kostar ju inget men dem hade inte råd med internet, jag måste bara tillägga att hon mådde så dåligt att hon hoppade av skolan efter att ha gått någon termin. Hon ville inte visa för sina kamrater hur dåligt ställt dem hade det där hemma. Reportern som intervjuvade henne intervjuade även hennes mamma och hon berättade att hon kände sig som en dålig mamma för att hon inte hade råd att låta barnen hitta på roliga saker tillsammans med sina känner, dem hade inte ens råd att skjutsa barnen till byn så att dem kunde umgås med vännerna. Allt på grund av att mamman var utförsäkrad. Jag fick en stor klump i magen när jag lyssnade på radion, något måste det väl ändå finnas som man kan göra för alla utsatta barn i Sverige. Funderar på att starta en insamling för dessa familjer så att dem kan få unna sig lite lyx ibland. För varför ska alla barn och vuxna straffas för att dem blivit sjuka av någon anledning? Det känns helt fel bara. Jag kan offra en slant varje vecka för dessa utsatta istället för att stoppa i mig massa godis. Finns det inte fler som tänker som jag gör?
Lördagen den 22 januari
Jag glömde av att uppdatera bloggen igår men hade fullt upp hela dagen kan man säga. Det var riktigt skönt att vakna av Loves härliga gosar och kalla fötter hehe. Igår tog jag det mest lugnt och pratade med Simon om hur mitt liv har varit då det finns så mycket att berätta och jag anser att man ska kunna prata om allt i ett förhållande. Han blev nog chockad över en hel del av det jag berättade och då har jag ändå bara tagit de lättaste delarna och sammanfattat mitt liv lite kort. Vi diskuterade även annat hela kvällen.
Känner att jag inte berättar så mycket om min son eller min graviditet här just nu men jag har tusen bollar i luften just nu.Jag börjar bli lite stressad nu av att jag och barnets pappa inte bor tillsammans ännu och det bara är ca två månader kvar till beräknad födsel. Inget är iordning just nu och jag drar mig för att vara hemma hos mig så jag är nästan jämt hos min mormor. Henne kan jag prata om allt med och oftast kommer allt på samma gång. Nu har jag gått in i vecka 31. Det känns som att det är något som jag har glömt att införskaffa som jag behöver ha men kan inte komma på vad det är för något. Jag vet att jag ska köpa en traktor till till Love för att han är så duktig och snäll. Måste erkänna att min lillkille är lite bortskämd när ja kom hem från sälen fick han en traktor som inte va billig precis men han hade råkat ha sönder en av sina gamla traktorer. Han är otroligt försiktigt med sina leksaker. Då behöver man ju inte va orolig för att han har sönder dem heller, han har bara haft sönder två leksaker och båda av misstag.
Känner att jag inte berättar så mycket om min son eller min graviditet här just nu men jag har tusen bollar i luften just nu.Jag börjar bli lite stressad nu av att jag och barnets pappa inte bor tillsammans ännu och det bara är ca två månader kvar till beräknad födsel. Inget är iordning just nu och jag drar mig för att vara hemma hos mig så jag är nästan jämt hos min mormor. Henne kan jag prata om allt med och oftast kommer allt på samma gång. Nu har jag gått in i vecka 31. Det känns som att det är något som jag har glömt att införskaffa som jag behöver ha men kan inte komma på vad det är för något. Jag vet att jag ska köpa en traktor till till Love för att han är så duktig och snäll. Måste erkänna att min lillkille är lite bortskämd när ja kom hem från sälen fick han en traktor som inte va billig precis men han hade råkat ha sönder en av sina gamla traktorer. Han är otroligt försiktigt med sina leksaker. Då behöver man ju inte va orolig för att han har sönder dem heller, han har bara haft sönder två leksaker och båda av misstag.
En av hundarna och jag när vi åkte hundspann :)
Sista kvällen i fjällen
Nu sitter jag på rummet och ska försöka sammanfatta dagen i stort. Dagen började med att vi i grupper byggde snögrottor ifall vi skulle behöva sova ute, eller också va de något annat de va för. Efter det åt vi lite lunch som för min del blev en bigmac hamburgare och en coca-cola. Efter det gick vi tillbaka till rummet och gjorde oss redo för hundspannsåkning.Hundarna var ju hur underbara som helst, åkte tre gånger i hundspannet och de va verkligen skolresans höjdpunkt. De två senaste dagarna har jag fotograferat närmare 600 bilder. Många blev bra medans endel blev mindre bra. När vi senare åkte tillbaka va de middag som gällde vilket för mig blev pannkakor med sylt och sen gick vi ut i backen och åkte pulka. Jag och två kompisar var på bio ikväll, det blev Little focker. Den va bra men ändå inte de bästa man sett. Vi va cirka 10 stycken i biosalongen.
Tisdag 18 januari 2011
Idag vaknade jag med världens värk i höger ögat, de är fortfarande lite svullet men de gör inte lika ont att blunda nu som imorses. Direkt efter frukosten tog jag mig ut på en liten promenad, sakta men säkert kan man säga att det gick. Vi va ett gäng som gick till Gustavstorget och åkte liftarna upp för att fotografera lite mm. Det va verkligen jätte kul att gå trotts att jag fick ont i benen efter en liten stund. Ikväll blir det nog 3D-bio och eventuellt ut och fotografera lite till.
Bebisen har sprattlat omkring därinne i magen hela dagen och jag känner mig rent utsagt svimmfärdig men orkar inte sitta stilla. Magen känns hårdare nu än tidigare tycker jag. Att vara gravid kan kännas jobbigt och man har sina bra och dåliga dagar. Jag hoppas att de flesta förstår att man inte kan göra vad som helst när man är gravid. De känns bra att folk frågar mig om dem får röra magen innan dem gör det och att de accepteras om jag säger nej, visst finns det dem som inte frågar och det känns inte okej då för hur hade folk reagerat om man gått fram och klämt dem på brösten eller kuken? Magen är ju inte allmän ägo för isåfall så ska dem inte klaga om man klämmer dem på kuken eller brösten. De är samma sak som att folk ska hålla på att lägga sig i andras graviditeter och då menar jag främst vuxna som ska berätta precis hur det är att vara gravid, dem har nog inte tänkt på det att ingen graviditet är den andre lik. Som min såkallade svärmor tjata om sist att man måste andas på ett visst sätt under förlossningen, alltså jag har ju barn sen tidigare och när dem på förlossningen bad mig andas bad jag dem att hålla käft för att jag kan inte andas på beställning bara sådär. Dessutom så kan man andas hur man vill bara man andas.
Jag vet inte om jag sagt det tidigare men jag kommer inte att vilja ha någon bedövning under förlossningen eftersom att jag är så himmla spruträdd mm. Jag vet ju att det gör ont men jag vet också att jag klarar det så länge jag slipper kejsarsnitt.Jag vägrar nämligen att en kirurg ska skära i min mage. Jag vet ju att de finns en risk att det blir det om barnet är sjukt eller dylikt och då får man ju bara acceptera läget.
Bebisen har sprattlat omkring därinne i magen hela dagen och jag känner mig rent utsagt svimmfärdig men orkar inte sitta stilla. Magen känns hårdare nu än tidigare tycker jag. Att vara gravid kan kännas jobbigt och man har sina bra och dåliga dagar. Jag hoppas att de flesta förstår att man inte kan göra vad som helst när man är gravid. De känns bra att folk frågar mig om dem får röra magen innan dem gör det och att de accepteras om jag säger nej, visst finns det dem som inte frågar och det känns inte okej då för hur hade folk reagerat om man gått fram och klämt dem på brösten eller kuken? Magen är ju inte allmän ägo för isåfall så ska dem inte klaga om man klämmer dem på kuken eller brösten. De är samma sak som att folk ska hålla på att lägga sig i andras graviditeter och då menar jag främst vuxna som ska berätta precis hur det är att vara gravid, dem har nog inte tänkt på det att ingen graviditet är den andre lik. Som min såkallade svärmor tjata om sist att man måste andas på ett visst sätt under förlossningen, alltså jag har ju barn sen tidigare och när dem på förlossningen bad mig andas bad jag dem att hålla käft för att jag kan inte andas på beställning bara sådär. Dessutom så kan man andas hur man vill bara man andas.
Jag vet inte om jag sagt det tidigare men jag kommer inte att vilja ha någon bedövning under förlossningen eftersom att jag är så himmla spruträdd mm. Jag vet ju att det gör ont men jag vet också att jag klarar det så länge jag slipper kejsarsnitt.Jag vägrar nämligen att en kirurg ska skära i min mage. Jag vet ju att de finns en risk att det blir det om barnet är sjukt eller dylikt och då får man ju bara acceptera läget.
wiho
min dag har bestått av att vakna, ringa mormor och Love, äta, ut och promenera,sitta i en stuga, äta, sova ca 2 timmar,promenad igen för att fixa internet och nu sitter jag här. Känns som jag har fått in för mycket information i huvet, blir yr och svettas, är trött och vet inte om jag drömt vissa saker. Hittar inget sammanhang i det hela, man blir förvirrad rent utsagt för de är ju inte kul att glömma. Det känns som att mitt blodsocker håller på och bråkar. Yr och illamående om vartannat, har dock inte sagt det till de ansvariga ledarna för de är så långt att gå till dem, för vad kan dem göra?
Jag tror jag nämnde något om att fotografera idag och de har jag gjort men bara ett kort haha kameran är tung men om en stund ska jag gå ut igen och fotografera lite tror jag.
