aprilmamma

Ligger i min säng i Lindvallen och kopplar av. Vi har precis ätit frukost, kände mig inte direkt hungrig men fick i mig lite mat iallafall. Jag skiter i vad den vuxne sa om att jag ska åka längdskidor idag. Jag är trött på alla som inte förstår att man kan göra en hel del när man är gravid. Man känner ju själv hur mycket man klarar av. Graviditet är ett tillstånd inte en sjukdom! Det är nu bara 4 dagar kvar här uppe och jag känner att jag kommer att dö av för mycket fritid. Jag saknar dem där hemma jätte mycket. Snart ska jag ut och fotografera lite, om jag hittar något att fotografera vill säga blir mest på naturen alla andra fotar ju alla som är med på resan. Inatt har jag sovit ganska bra trotts att barnet lekt sjörövare inne i magen.

Jag har varit dålig på att uppdatera mina känslor här. De finns inte mycket att säga om dagen mer än att vi åkt buss ett antal timmar från Vara till Lindvallen, byggt snölyckta, kollat runt mm. Blev lite små besviken på en vuxen människa idag. Vill inte nämna några namn men de handlar om en som tjatat på mig angående idrotten och idag när jag sa att jag skulle åka längd skidor imorgon så blev han konstig, han sa att det va skadligt för barnet i magen och att de fanns backar i spåren. Att ena stunden försöka motivera folk och andra stunden trycka ner känns inte så bra. Man blir ju inte direkt motiverad att ens försöka motivera sig själv.

Måste berätta va ett barn på min praktik sa idag, grabben måste tycka jag är jobbig eller något för han sa till mig att de skulle bli skönt att slippa mig på en vecka och jag fråga vad menar du? Han svarar: jo jag e ledig en vecka för jag ska till lindvallen och åka skidor. Gissa om han blev förvånad när jag sa att jag också skulle det xD. Mina praktikbarn är underbart söta. När jag ändå skriver om praktiken måste ja berätta att vi åt pannkakor idag och en tjej ropar Ronja tänk på att inte äta för många pannkakor nu gissa om jag garva åt det. Imorgon blir det att åka och införskaffa sig en ny data så jag slipper skriva blogg via telefonen. Imorgon går jag in i vecka 30 (29 fulla veckor) bara 11 veckor kvar vilket känns skönt. 86 dagar om man ska vara exakt. Barnet verkar må bra och det växer som det ska på kurvan. Jag har nästan slutat äta sötsaker nu (stolt). Nu är det mesta till barnet inhandlat och mina tankar på att jag gjort fel val är bortblåsta. Men jag har lite oro över hur det blir för Love sen när bebisen kommit. Misstänker att alla kommer att gulla med bebisen och glömma bort Love. Jag hoppas att inte jag glömmer bort honom och att bebisen är lugn och snäll.

Gissa om jag är glad nu! Det blir fler föräldraträffar och det varje torsdag mellan 16 och 18. Idag hade vi inget speciellt tema men de lutade åt vad som är ungt och plötslig spädbarnsdöd. Ska nu åka till affären och köpa lite småsaker till mormor och Love. Planering av dagen har jag hört är väldigt bra. Jag har ärligt börjat att planera mina veckor så att jag har ett extra minne och gissa om det är skönt. Synd bara att inte fler gör det.

Första dagen på praktiken idag då. Det har varit jätte roligt måste jag säga. Barnen trodde att jag hade ätit för mycket julmat och pannkakor. Sen kom någon av dem på att jag skulle dött om jag hade gjort det och kom samtidigt på att jag va med barn. Måste tillägga att dem är 6-7år och världens goaste. Sen innan jag gick hem för dagen så ritade ett av barnen av mig på grönatavlan haha behöver jag säga något mer? Efter praktiken så gick jag och för att köpa en leksakstraktor till Love och tro de eller ej så kom jag ut från leksaksaffären med en kasse med en leksakstraktor, dataspel och en krambjörn. Jag trodde aldrig jag skulle få se en krambjörn igen de e ju barndoms minnen på hög nivå! Så jag kunde inte motstå att köpa den. Hade nog vart dödsstraff om jag inte köpt den. De bästa är att magen lyser också. Just nu sitter jag på biblioteket och väntar på att klockan ska slå halv fem för då ska jag på föräldraträff. De ska bli kul att träffa alla igen. Vi får se om de blir fler gånger för hon som håller i det ska avsluta sin praktik snart och då e de inte säkert att någon annan har tid att hallå i mötena,tyvärr. Men nu ska jag fixa en sak innan jag går dit så vi får se om jag hinner blogga sen. Kändes inte bra att jag inte skrev igår men tyvärr så somnade jag ifrån det.

Sitter i skolan och vilar. Det har inte hänt så jätte mycket idag. Jag har, peppar peppar ta i trä, inte haft ont i magen idag.

Idag blir det ett tråkigt inlägg. Var och tog prover eftersom jag haft kramperna i magen. Allt verkade så normalt när jag va hos barnmorskan men nej då... Proverna finns det inget positivt att säga om. Järnvärdet låg på 108 trotts att jag tar en järntablett om dagen och de ska ligga runt 120... Sen hade jag högt socker också låg på 7 vad de nu betyder? Barnmorskan sa att de va högt och att jag inte får äta sötsaker. Kändes som jag fick en döds dom då. Men jag åker med på skidresan på söndag iallafall som de ser ut nu. Då kan jag få avslappning men de kommer att bli jobbigt att åka utan lille Love. De kan va sista chansen att slappna av och de är ju sista skolresan eftersom vi tar studenten nu till sommaren. Och ja jag ska ta studenten med min klass trotts att jag ska ha barn i april. De som sedan saknas i betyg får jag försöka läsa upp senare. Jag tror jag har lyckats med att tjata på simon.

Sista dagen på jullovet idag. Jag har bara varit hemma och tagit det lugnt tillsammans med Love. Har inte haft lika ont i magen idag men jag ropar inte hej förens jag kommit över bron. Just nu längtar jag till förlossningen. Då får jag ha barnet i min famn och jag slipper att oroa mig för allt. Imorgon ska jag på några olika kontroller och lämna blodprov så jag får reda på om jag har diabetes eller inte. Jag hoppas ju inte det eftersom jag inte gillar sprutor. Har ju sovmorgon imorgon men måste åka med bussen som alla andra 8.15 . Har verkligen saknat skolan och ser fram emot att köra igång med alla ämnen igen. Skulle ha köpt en ny data idag men med tanke på väglaget så tog jag inte chansen att åka. Jag offrar inte mitt och andras liv för att jag ska köpa en data. Så beroende av kommunikation får man inte vara. Jag hoppas det är bättre väglag i helgen så jag hinner köpa en data innan skidresan som är om mindre än en vecka. Jag har inte hunnit packa något än men jag har ju 5 dagar på mig så jag ska nog hinna det också.

Idag har jag inte haft lika ont i magen. Gissa om det har kännts skönt. Har dock fått vila mig nu i några dagar. Love har varit jätte duktig och snäll hela tiden. Jag har kommit på att jag måste snåla otroligt mycket med mina pengar om jag ska kunna flytta till en större lägenhet eller ett hus. Jag kan ju inte kräva att simon ska behöva försörja mig och barnen. Sen vill jag ju inte stå utan pengar senare. Jag kommer ju inte att kunna jobba nu i höst eftersom jag inte har gått klart nu i vår. Så tyvärr får nog simon jobba och jag plugga så att jag kan söka jobb och tjäna pengar till hushållet. Simon tjänar ju ganska mycket när han jobbar så han kan ju betala de mesta igentligen eftersom jag tar hand om barnen. Jag vet att han inte är biologisk pappa till Love men han valde ju mig när jag redan hade Love. Love ser ju simon som sin pappa iallafall. Jag har aldrig valt en kille för hans yttre eller hur mycket pengar han har på banken utan för hur han beteer sig mot mig och min familj. Är inte killen snäll och omtänksam så är han inget för mig. Ibland känns det som att jag skriver mer här på bloggen än vad folk har med att göra men detta är det enda sättet för mig att få rensa mina tankar och känslor. För jag vet att de jag berättat för mina vänner inte står med här, men de jag skriver här tror jag inte att så många av mina vänner vet om. Jag har inte alltid varit den där positiva tjejen som jag är nu och har absolut inte varit guds bästa barn. Det finns en hel del som jag gjort emot mig själv som jag verkligen ångrar och ärligt talat vet jag inte hur de hade slutat om inte Love funnits, kanske hade jag inte ens suttit här idag och sett vad livet gett mig. Jag hade nog sårat fler än vad jag kan förstå om jag hade valt att inte behålla Love. Men nu sitter jag här med världens bästa Love och en stor mage med ett leende på läpparna och tänker på hur dumt jag behandlat mig själv. Jag skar mig själv dock ej djupt ingen märkte de så då brände jag mig med flit på en bakplåt. Ingen förstod hur illa det igentligen var hemma. Eller också blundade alla för verkligheten. Idag mår jag som en prinsessa, slipper tänka på vad mina föräldrar säger eftersom jag bor ensam och ekonomin är bättre än när jag bodde hemma konstigt nog. Då hade jag ju mer i inkomst än nu och ingen hyra att betala så man undrar ju vart pengarna tog vägen eftersom jag knappt köpte något annat än blöjor och sånt som love behövde. Det är så dags att komma på det nu efteråt.

Ligger på sängen och har ont i magen. Jag blir yr och illamående när jag dricker vatten. Varför vet jag inte men jag börjar tro att läkarna på förlossningen missat något. Tänk om bebisen är sjuk då kommer ju det att kräva mycket mer tid än annars. Lover kommer få mindre tid ursh jag kommer att bli en dålig mamma till honom då så jag hoppas att bebisen är frisk. Jag har ju anledning till att vara lite orolig eftersom Simons lillasyster var sjuk när hon föddes och jag tror att det är ärvtligt.

Inatt har jag haft ont i magen och sovit ganska dåligt, men love sov nästan hela natten vilket kändes skönt. Jag försöker vila lite nu så att jag orkar dagen. Så nu ser jag och Love på Dennis. Jag funderar på om jag orkar att handla innan jag åker på skidresa nästa söndag. Som tur är så är det ju drygt en vecka kvar tills vi ska åka. Jag vill gärna hinna att handla de jag behöver ha med mig dit.

Love ser på tess och ubbe samtidigt som han borstar tänderna. Han har varit jätte ledsen idag men de har gått över. Han åt en rejäl frukost imorse och åt hyfsat bra till middag där emellan och efter har han ätit frukt och lite chips. Han är inte så förtjust i chips men frukt äter han mer än gärna. Han älskar nämligen frukt och grönsaker vilket jag tycker är jätte bra. Jag däremot äter inte så jätte bra men jag äter mer nu än innan jag blev gravid vilket känns bra. Trodde att jag va beroende av choklad ett tag men nu är de citrusfrukter som gäller. Tur att jag får och kan äta det. Kött är jag inte så jätte förtjust i men jag äter det så att jag får i mig proteiner. Nu syns det på utsidan av magen när bebisen sparkar. Har kommit på, sen förra inlägget, en massa saker som jag måste köpa till bebisen så nu gäller det att snåla med de pengar man har så att man har råd. Gjorde en hel lista på vad som behövs. Bland annat skötbord,badbalja,bilstol,spjälsäng. Det börjar ju bli dags att fixa det nu medans förvärkarna inte är så jobbiga och man har orken att gå i affärer. Har börjat fundera på lämpliga faddrar till bebisen men jag har ju ett tag till att fundera. Jag vill ju inte ha för gamla faddrar så över 30år får dem inte vara och inte under 18 år heller. Sen får Simon säga vad han vill. Men jag hoppas att han förstår vad jag tycker. Hoppas bebisen blir lika lugn som Love är för då kommer det inte att bli några problem. Jag skrev på min facebook sida härom dagen att jag ville sterilisera mig för att denna graviditet varit jobbig och det känns som att två barn räcker gott och väl. Det handlar igentligen inte om att jag inte vill ha fler barn men jag vill inte ha barn så tätt igentligen men om jag ska ha fler vill jag ha dem innan 30år alltså inom 10år. Jag är jätte sugen på att åka och handla bebissaker men tyvärr sätter ekonomin stopp för det. Jag har bestämt mig för att aldrig mer låna pengar. Men jag har sparat en del pengar så det ska nog räcka till en hel del. Känner ju att när jag handlar måste jag köpa något till love också så att han inte känner sig bortglömd. Han och mormor är dem som betytt mest för mig.

Ska testa att blogga via mobilen nu ett tag. Idag har jag som sagt inte haft lika ont i magen som innan. Kanske oroade jag mig för mycket förut? Eller är det förvärkar? Läkaren trodde att de va förvärkar så ja får hoppas det. På tisdag börjar skolan igen och då ska jag även till barnmorskan igen för kontroll. Love och jag kollar på bondgården just nu, mysigt värre måste jag säga för han sitter i mitt knä och gosar sig. Som ni tidigare läst så har jag och Simon bråkat ganska mycket de senaste och det har varit jobbigt för alla inblandade men jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig. Men ibland blir man förvirrad och besviken när ingen lyssnar. Att vara gravid är ingen dans på rosor. Ofta vet ju andra hur dålihur jag har eller hur ont kramperna gör. Jag har tänkt en hel del de senaste och funderar på att börja prata med en psykolog om allt som hänt i mitt liv. Det hade nog kännts skönt att bara få prata ut. Jag mår ju inte dåligt för jag har försökt bearbeta de som hänt genom olika skoluppsatser mm. Jag har dessutom börjat känna känslor för bebisen i magen, vilket jag tvivlade på tidigare. Ser fram emot när bebisen kommer då slipper jag ju förhoppningsvis ha kramper i magen. Har ju istortsett allt klart redan bara lite småsaker som ska fixas. Namn är redan bestämt och när jag var på förlossningen så gjordes ett ultraljud och det syntes vilket kön bebisen har. Jag hoppas verkligen att de blir som de såg ut men de kvittar vad de blir för sort.

Nu e jag trött på att alla tror att mitt och simons förhållande är felfritt!!
Vi bråkar oftare än många andra men vi pratar inte öppet om det. Oftast handlar bråken om sex eller om att han vill att jag ska träffa hans släktingar på helger då normalt folk är med sina familjer och har trevligt. Men att sitta som nykerist och se hur barn blir rädda för sina släktingar för att dem inte dricker måttligt utan alltid ska dricka sig fulla som ägg känns inte bra. Visst de händer inte varje gång men oftast. Känner mig inte välkommen dit bort till dem eftersom dem istortsett alltid dricker när jag är där så jag har försökt att inte åka dit alls. Speciellt inte med Love då jag anser att alkohol och barn inte hör ihop! måste man dricka så får man för in i helvete skaffa barnvakt! Just nu bråkar vi om allt möjligt och det får mig att känna mig sviken.

Just nu känns inget bra. Jag har kramper i magen somm ej vill ge sig så jag hoppas nästan barnmorskan skickar oss till sjukhuset så att folk förstår att jag inte inbillar mig. Säger ja att jag har ont så har jag det även om jag inte visar det utåt.

Jag vill fortfarande ha barnet men de gör så ont ibland att jag tvivlar på om jag orkar att genomgå allt utan att ta ledigt från skolan.

Tänk om jag kommer att föda förtidigt. Det känns som att det är troligt att de blir så och det är de sista jag vill men jag vill inte gå över tiden heller. Jag har märkt att jag har börjat grubbla en hel del den senaste tiden över hur det kommer att gå. Jag har börjat leta efter en större lägenhet eller ett hus. Om allt går som de borde så har jag tänkt börja övningsköra så att jag får ta de förbaskade körkortet någon gång, men bara om  det funkar som de borde.

Kvällen har varit bra. Kom hem från grannen nyss herren i huset sjöng och vi fikade lite. Underbart mysigt och roligt :) tack för en fin kväll<3